# ID: svediakorp-gov437689
# author: Van den Bos (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 306
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Även i Thessaloniki poängterade de europeiska regeringsledarna hur viktigt det är att tala med en röst.
Det är de alla rörande ense om, åtminstone så länge rösten är deras egen.
Om de inte ändrar den inställningen kommer inte mycket att förändras, trots konventet och trots Solanas intressanta dokument.
Det finns inte mycket att invända mot hans analys och det är samtidigt dess svaghet.
Betänkandet talar om vad som förenar oss men tiger om vad som skiljer oss åt, och i praktiken är det just det som är problemet med 25 medlemsstater.
Hoten i ett utvidgat Europa ligger inte bara utanför Europas gränser, de finns även innanför gränserna.
På Solanas abstraktionsnivå kan vi alla vara överens, men ack och ve om det blir mer konkret.
Jag är främst rädd för en intern sprickbildning i fråga om Förenta staternas roll i världen och alltså om hanteringen av de stora konflikthärdarna.
Solana har rätt i att en effektiv europeisk union kan utöva ett avsevärt inflytande till gagn för en rättvis, trygg och multilateral värld.
Vi måste utveckla en egen säkerhetspolitik, men verkligheten är tyvärr fortfarande en annan.
Irakkrisen handlade inte bara om Irak, den handlade också om en ny maktfördelning i världen och inom Europeiska unionen.
Sedan murens fall är det inom Europa fråga om en åternationalisering av den externa politiken.
Eftersom den nationella suveräniteten och identiteten går förlorad på många områden söker regeringsledarna, framför allt i de större medlemsstaterna, kompensation genom att utveckla sin egen nationella profil på det utrikespolitiska området.
Konventionen bekräftar tyvärr den existerande praktiken genom att hålla fast vid konsensusregeln.
Till och med en europeisk superutrikesministers röst kan höras först när kakofonin från kollegerna i hans eget land har upphört.
