# ID: svediakorp-gov437687
# author: Trakatellis (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 675
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag anser att de positiva kommentarer om det grekiska ordförandeskapet som vi har hört här i kammaren, liksom även tidigare positiva kommentarer om andra ordförandeskap, är det mest avgörande argumentet för att vi skall bibehålla detta system med roterande ordförandeskap i Europeiska unionens ledning, och det är naturligtvis ett argument mot det system som föreslås i det nya konstitutionella fördraget, vilket har uppenbara nackdelar.
Herr rådsordförande, vi är här för att framföra en välvillig, konstruktiv och uppriktig kritik av rådsordförandeskapets arbete med utgångspunkt från er verksamhetsberättelse.
Jag kommer framför allt att inrikta mig på frågor som ni inte har drivit, inte för att framföra klander och kritik, utan därför att det är bra att vi kommer ihåg vad som inte har gjorts, så att vi kan ta itu också med dessa frågor och arbeta vidare med dem.
Jag skulle vilja säga att bristerna har funnits inom invandringssektorn, för i slutsatserna från toppmötet sägs inte ett ord om upprättandet av den europeiska gränsbevakningsstyrkan, samtidigt som kommissionen är helt övertygad om detta och också har offentliggjort sin åsikt.
Varför denna passivitet i en så akut fråga?
Vad som också faktiskt har kommit bort är frågan om ekonomisk solidaritet och likvärdig fördelning av bördorna inom invandringssektorn, vilket också var en viktig prioritet i ert program, eftersom man inte har beslutat om någon speciell finansiering, såsom kommissionen föreslagit.
Vidare skulle jag vilja påpeka att det inte har införts något gemensamt europeiskt asylsystem och, slutligen, att vi inte har några avtal om återinvandring.
Vilka avtal om återinvandring har ingåtts?
Är det rimligt att man griper 2 000-3 000 illegala invandrare från ett land som har förbindelser med Europeiska unionen, jag menar naturligtvis Turkiet, utan att acceptera återinvandring?
Det görs ansökningar om återinvandring - över 1 400, om jag minns rätt - och av dessa har bara 14 beviljats.
Var finns alltså kraften och viljan hos Europa i en så viktig fråga, som har inte bara ekonomiska utan framför allt också humanitära konsekvenser.
Jag vill genast framhålla att både utrikespolitiken och säkerhetspolitiken, där unionen uppvisar brister, skulle gagnas av bevakningen av unionens yttre gränser, för just detta är en hörnsten i utrikes- och försvarspolitiken.
I fråga om Lissabonstrategin kan jag bara konstatera att den politiska och ekonomiska ovissheten kvarstår.
Utsikterna till en hållbar utveckling i Europa verkar ligga mycket långt fram i tiden.
I fråga om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken tror jag ni är medvetna om att diskussionen om en halvtidsöversyn inte har slutförts, eftersom en rad produkter inte har tagits med i besluten.
Avslutningsvis, i fråga om Europas framtid håller jag helt och hållet med ordförande Prodi om att det konstitutionella fördraget förvisso innehåller många viktiga och positiva punkter, men det har också vissa inslag som föranleder stor oro.
Och jag börjar med era egna ord? .. vi delar framtiden i en värdegemenskap?, och jag frågar: Hur delar vi framtiden?
Uppdelade i block med stora och små länder, med större möjligheter för de stora att påverka besluten?
Med dubbelt styre?
Dubbla strukturer?
Med andra ord något som den enklaste medarbetare i ett företag vet leder till rivalitet, till förvirring och slutligen till ineffektivitet?
Eller med beskuren rätt för varje medlemsstat att företrädas likvärdigt av en egen ledamot i kommissionen?
Hur skall man under dessa förutsättningar kunna behålla intresset från länderna och framför allt från deras medborgare?
Och vilken värdegemenskap?
Den gemenskap där man inte utvidgar Europeiska unionens gemenskapsmodell utan samarbetet mellan regeringarna?
Och till sist, vilka värden?
De värden som vi inte vågar nämna uttryckligen i inledningen till utkastet till konstitutionellt fördrag och som erbjuder medborgarna - vilkas stöd vi vill ha - politik och värden, som är resultatet av en kompromiss i sista stund?
