# ID: svediakorp-gov437670
# author: Poettering (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,058
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, kära kolleger!
Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokraterna, där i dag PPE-delen av vår grupp firar sitt 50-årsjubileum, har alltid stött det grekiska ordförandeskapet i nära samförstånd med våra grekiska kolleger under ordförandeskap av Antonios Trakatellis, men även tillsammans våra vänner i Grekland, Nea Demokratia under sin ordförande Konstantinos Karamanlis.
Det lovade vi er även i Aten, herr premiärminister, och vi har hållit vårt löfte, eftersom vi vet att er framgång är vår gemensamma framgång.
Höjdpunkten under det grekiska ordförandeskapet var utan tvekan - och ni kunde bygga på det bra förarbete som gjorts av det danska ordförandeskapet och även på Europaparlamentets beslut av den 9 april - undertecknandet av anslutningsfördragen den 16 april på Stoa Attalou.
När vi klev ur bussen - och jag vill eftertryckligen tacka er för att ni bjudit in gruppordförandena, vilket för framtiden också bör vara ett exempel vid andra högtidligheter inom Europeiska unionen - fick jag av en tillfällighet gå intill Akropolis nedför trapporna fram till Stoa Attalou tillsammans med den första fritt valda premiärministern i Polen, Tadeusz Mazowiecki, och vi diskuterade den stora omvandlingen i Europa och viljan att leva i frihet som finns hos folken i Central- och Östeuropa.
Att detta nu så att säga fullbordades genom att fördragen undertecknades i Aten, kommer aldrig att glömmas bort, och vi är tacksamma för att vi nu har 162 observatörer hos oss från kandidatländerna.
Men tyvärr bestod inte ert ordförandeskap enbart av glansnummer, det nämnde ni själv, utan ert ordförandeskap överskuggades av Irakkriget.
Inte heller jag vill i dag se tillbaka med vrede, utan se framåt, och vi måste dra lärdomar av de fel som vi begått.
Våra slutsatser är för det första: om man skall besluta nationellt i en utrikespolitisk fråga, eller om två eller tre länder vill fastslå en ståndpunkt, så är man skyldig att först samråda med alla partner i Europeiska unionen och gemensamt finna en lösning på frågorna.
Vi måste handla gemensamt, och Europa, Europeiska unionen, får i sina viktiga beslut inte delas upp i två, tre eller fyra delar, utan det krävs alltså ett gemensamt agerande från européernas sida!
Den andra punkten gäller konventet.
I vissa frågor, också när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken, måste vi våga besluta med majoritet - även om det måste ske med stor, kvalificerad majoritet.
Om vi bibehåller enhälligheten, då kan vi inte komma fram till några gemensamma ståndpunkter, och det är ett krav som ställs på oss.
Och för det tredje: naturligtvis är partnerskap, särskilt när en partner är en supermakt, inte några enkla partnerskap.
Men särskilt om vi vill att Europa skall vara jämställt med våra amerikanska vänner, då måste denna europeiska säkerhetspolitik, försvarspolitiken, vara upplagd så att man inte uppfattar Förenta staterna som en motståndare, utan som en partner, som vi vill lösa världens problem tillsammans med.
Herr rådsordförande, ni har med all rätt påpekat problemen med asyl och invandring, och kommissionens ordförande Prodi, som jag också vill tacka så hjärtligt för hans arbete, har talat om den gemensamma förvaltningen av de yttre gränserna.
Det är ett viktigt önskemål; vi måste komma överens med de länder, från vilka dessa verkligt beklagansvärda människor kommer som ger sig i väg i båtarna, om att de skall säkra sina gränser.
Men jag säger eftertryckligen att detta inte enbart är en polisuppgift eller en repressiv uppgift.
Detta är en uppgift som framför allt måste lösas i länderna i Medelhavsområdet, i Nordafrika, och därför behöver Europeiska Unionen hjälpa dessa länder, och länderna måste reformeras, så att ungdomarna i dessa länder får en verklig framtid och inte utsätter sig för livsfara när de ger sig iväg.
Alltså uppfattar vi detta problem med immigrationen inte bara som ett polisiärt problem, utan som ett fundamentalt mänskligt problem, så att vi ger människorna en framtidschans i sin hembygd.
En annan punkt är konventet.
Jag vill uttryckligen tacka ordföranden Valéry Giscard d ' Estaing för hans arbete, men även de båda ledamöterna i konventets presidium, Iñigo Méndez de Vigo från vår grupp och Klaus Hänsch från Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, samt vår grupps talesman, Elmar Brok.
Vi måste nu kräva att detta förslag till författning skall utgöra grundvalen för arbetet i konventet och att man på basis av detta författningsförslag nu skall fatta beslut i konventet.
Vi skulle önska - det kommer jag i morgon också att säga till den blivande ordföranden i rådet - att vi fram till slutet av året kommer fram till ett resultat, så att man handlar snabbt, och att Europaparlamentet företräds på ett lämpligt och effektivt sätt.
När stats- och regeringscheferna träffas måste parlamentets talman vara med; när utrikesministrarna agerar, bör våra företrädare från parlamentet vara med, och inte så att säga skjutas undan till förvaltningsnivån.
Vi har en stor uppgift framför oss, men jag tror att vi klarar av den.
Jag vill uttryckligen tacka er, herr rådsordförande, för ert bidrag till partistadgan.
Detta måste visserligen också beslutas formellt under det italienska ordförandeskapet, men jag tror att vägen dit var bra, och i fråga om ledamotsstadgan hoppas jag att man även här lyckas komma vidare under de närmaste veckorna och månaderna.
Låt mig avslutningsvis säga att det var ett ordförandeskap med toppar och dalar; jag avundades er inte när ni måste leda ordförandeskapet under Irakkrisen och allt som hängde samman med den.
Jag gladde mig med er den 16 april; ni har gjort er plikt, så som man kan förvänta sig av ett ordförandeskap, och jag vill tacka er så hjärtligt för det!
Vår grupp har stött er på ett rättvist, objektivt och positivt sätt; jag hoppas att ni också har det intrycket, eftersom detta är vår gemensamma Europeiska union, och Europas framgångar är allas våra framgångar!
(Applåder)
