# ID: svediakorp-gov437664
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 869
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman, tack för att ni ger mig ordet en andra gång i denna viktiga fråga.
Jag skulle vilja besvara några av de punkter som har tagits upp.
Jag vill klarlägga det jag sade tidigare så att det inte kvarstår några missförstånd om vad parlamentet önskar att kommissionen skall göra, och vad kommissionen själv har för avsikt att göra.
Jag hänvisar för det första till vad MacCormick sade precis i början av debatten, vilket även har upprepats av andra talare.
MacCormick hänvisade till rättsvetenskapens nuvarande läge.
I enlighet med denna rättsvetenskap klargör den gemensamma ståndpunkten redan att miljöegenskaper och socialklausuler får användas som tilldelningsgrund och att varje enskilt tilldelningskriterium inte behöver innebära en ekonomisk fördel för de upphandlande myndigheterna eller organen.
Det är tillräckligt att tilldelningsgrunderna som helhet fyller sin avsedda funktion: att möjliggöra en objektiv värdering och jämförelse av produktens eller tjänstens reella kvaliteter och teckna kontrakt med det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Här vill jag även hänvisa till Harbours anmärkningar, i vilka kommissionen instämmer.
För det andra, Thors och Junker hänvisade till produktionsmetoder.
Jag vill svara att kommissionen beträffande de ändringsförslag som syftar till att införa uttryckliga hänvisningar till produktionsmetoder anser att det är onödigt att göra det eftersom produktionsmetoder, som jag sade alldeles nyss, är en del av de miljöegenskaper som redan är tillåtna.
Det hänvisas dessutom uttryckligen till dem som exempel på berättigade tekniska specifikationer.
Jag kommer därefter till min tredje punkt, som också den togs upp av MacCormick.
Orden? för den upphandlande myndigheten? i artikel 53 förklaras i skäl 44 med att det bästa anbudet kommer att bedömas utifrån de krav som den upphandlande myndigheten har fastställt.
I skäl 44 klargörs vidare att detta inbegriper krav som syftar till att tillmötesgå allmänhetens oro som i fallet med domstolsutslaget om nödvändigheten att begränsa luftföroreningarna för befolkningen i staden Helsingfors.
Koukiadis gav oss ytterligare ett exempel på en giltig tilldelningsgrund i enlighet med artikel 53 - funktionshindrade människors behov, som man bör ta hänsyn till.
När det gäller transporttjänster, skulle till exempel bättre tillträde till bussar för funktionshindrade personer förvisso vara ett giltigt kriterium.
Det råder inte någon tvekan om den saken.
Den femte punkten gäller meningen? ekonomiskt mest fördelaktiga anbud? som Herman Schmid och ett antal talare nämnde.
Som svar på de kommentarerna vill jag säga att vad som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skulle vara resultatet av en kombination av ekonomiska och kvalitativa kriterier och att de senare inte nödvändigtvis skulle krävas för att beräkna den upphandlande myndighetens kostnader, men de skulle förvisso hjälpa myndigheten att bestämma sig.
Den näst sista punkten rör märkning, vilket Jonckheer talade om.
Som tydligt framgår av de gemensamma ståndpunkterna är kommissionen för ett klarläggande av miljömärkenas roll i offentlig upphandling och möjligheten att hänvisa till dem i de tekniska specifikationerna.
Vi bör dock ha i åtanke att europeiska miljömärken till skillnad från? vanliga? europeiska standarder inte ersätter andra konkurrerande miljömärken som till exempel multinationella märken.
Kommissionens förslag om miljömärken omfattade en sådan ersättning men detta accepterades inte i lagstiftningsprocessen.
Den nuvarande läget är därför sådant att olika miljömärken kan existera sida vid sida även om de omfattar samma bedömningsgrunder.
Det skulle därför inte vara lämpligt - det skulle faktiskt strida mot den etablerade politiken på miljöområdet - att införa ett företräde för europeiska miljömärken framför andra miljömärken.
Kommissionen är medveten om att det kan vara mer komplicerat för köparna att referera till de egenskaper som ligger till grund för miljömärkena snarare än att helt enkelt kräva märkning.
Detta har förenklats tack vare en databas som kommissionen har skapat och som listar de olika egenskaper som har definierats som miljömärken som kan användas i samband med upphandlingsförfaranden.
Jag kan tillägga att en praktisk vägledning till grön upphandling kommer att offentliggöras senare i år.
Tills sist vill jag ta upp de frågor som framförts av Thorning-Schmidt och Hughes om varför kommissionen inte stöder gällande rätt såsom den tolkas av EG-domstolen i fallet med bussarna i Helsingfors.
Mitt svar är helt enkelt följande: det är helt enkelt inte sant att de gemensamma ståndpunkterna är mer inskränkande än den tolkning av gällande rätt som EG-domstolen gjort i fallet med bussarna i Helsingfors.
Tvärtom, genom kombinationen av redogörelser och artiklar konsoliderar och klargör de gemensamma ståndpunkterna de möjligheter som den gällande rätten erbjuder.
De lägger varken till eller drar ifrån något från de nuvarande möjligheterna, men de har den fördelen att de anger dessa tydligt i stället för att hänvisa till rättsvetenskapliga tolkningar med alla de möjligheter till skiftande tillämpning och därmed rättslig osäkerhet i denna viktiga fråga som skulle bli följden.
Dessutom klargör de att under samma förutsättningar som de som anges av EG-domstolen är det också legitimt att använda sociala tilldelningsgrunder.
Avslutningsvis vill jag uttrycka min förhoppning att parlamentet i denna omröstning skall stödja den gemensamma ståndpunkten så att vi kan infoga dessa direktiv i regelverket så snart som möjligt.
