# ID: svediakorp-gov437662
# author: Berger (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 779
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig som skuggföredragande för min grupp be er, kommissionsledamoten och alla kolleger om ursäkt för att jag inte kunde vara närvarande i början av debatten.
Tillsammans med min kollega Bill Miller satt jag fast i en buss tillhörande staden Strasbourg vars chaufför först inte hittade till Frankfurt och sedan inte tillbaka till Strasbourg igen och som med en viss försening förde oss till Strasbourg över många tyska motorvägar.
Försenat men dock inte för sent skulle jag vilja framföra mitt tack till föredraganden för det omfattande arbete som han har lagt ned och särskilt också för att han - i en när allt kommer omkring förståelig besvikelse över att rådet har antagit så litet från Europaparlamentet - motstod den första frestelsen att genast sikta in sig på att tillbakavisa den gemensamma ståndpunkten.
Vi har diskuterat detta i utskottet.
En majoritet var ändå av den uppfattningen att vi skulle göra ett - visserligen mödosamt - försök att genomföra förbättringar av den gemensamma ståndpunkten.
I själva verket är naturligtvis debatten om ett tillbakavisande av denna gemensamma ståndpunkt inte avslutad.
Jag vet inte om det kanske har lagts fram ett annat ändringsförslag i kväll som har följande i åtanke: att frestelsen att agera i den riktningen är stor har naturligtvis att göra med att rådet visserligen kvantitativt sett har godtagit en del av Europaparlamentets synpunkter, men då närmast i harmlösa tekniska frågor och tyvärr absolut inte de stora innehållsfrågorna.
För mig gäller fortfarande att jag i de båda förslagen till direktiv ändå ser väsentliga framsteg gentemot det rättsliga läge som råder för närvarande, definitivt även i riktning mot modernisering, förenkling, införandet av elektronisk upphandling eller användning av elektroniska medel vid upphandling och lättnader för enskilda sektorer.
Jag är till exempel mycket glad att parlamentets initiativ att få med posten i direktivet om olika sektorer har lyckats.
Om vi å ena sidan talar om framsteg, bör vi å andra sidan akta oss för att samtidigt åstadkomma en tillbakagång.
Kriterierna för uppdragsgivningen har i dag redan debatterats ingående.
Jag skulle än en gång vilja kasta ljus över en fråga som tydligen inte har klargjorts helt, nämligen att det dokument som nu läggs fram i den gemensamma ståndpunkten går längre än gällande lag och tar bort den lagliga grunden för EG-domstolen att fälla mycket positiva utslag.
Vi kommer alltså i framtiden att bli mer restriktiva med dessa kriterier för uppdragsgivning.
Att bli mer restriktiv betyder inte bara att jag i framtiden uppenbarligen kommer att säga nej till sådana möjligheter som nu har funnits t.ex. på det ekologiska området, utan för mig handlar det här även om den demokratiska frågan.
En av de viktigaste uppdragsgivarna i hela Europa är kommunerna.
Vår kollega Bouwman nämnde ett exempel från sin hemkommun.
Kommuner är direkt demokratiskt legitimerade organ, och om kommuner till exempel kommer fram till att de - även om det är något dyrare - vill ha träfönster från hållbart skogsbruk skall de också få det i framtiden.
De är ansvariga inför sina medborgare, de är ansvariga inför sina revisorer, och de badar nuförtiden inte heller i alltför mycket pengar.
Detta är också min invändning mot vår kollega Karas.
För oss handlar detta - om vi kämpar för förbättringar - för det första om att vi måste återupprätta det nuvarande rättsläget och inte gå tillbaka till tiden före det; för det andra handlar det inte om bindande kriterier i den meningen att varje uppdragsgivare måste använda alla tänkbara kriterier, utan det handlar om att de skall ha denna möjlighet om detta är vad de vill göra och om de gör det på ett öppet sätt.
Den nuvarande ordalydelsen kan i sin bindande del bara ha en enda innebörd, nämligen att inskränka dessa möjligheter.
En del möjliggörs visserligen av betänkandets motiveringar, men jag tycker inte att det ser bra ut från en rättspolitisk synpunkt, och enligt min uppfattning är inte heller rättssäkerheten betjänt av detta.
Eftersom man här har talat om befintliga inkonsekvenser skulle jag vilja förnya följande erbjudande: kanske kan vi genom en utjämning i röstlängderna i morgon rensa ut en del av det som kommer från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden.
Jag kan också meddela att vi inte längre kommer att stödja alla ändringar som vi stödde i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, detta för att vi skall ta med oss något färre ändringsförslagen i det förlikningsförfarande som nu dessvärre ser ut att vara oundvikligt.
