# ID: svediakorp-gov437654
# author: Karas (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 476
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det direktiv om offentlig upphandling som nu föreligger skall återspegla det resultat som mångåriga intensiva förhandlingar har lett fram till.
Debatten visar oss att åsiktsbildningen efter vad man kan se ännu inte är en helt avslutad process.
Även i utskottet har vi tvistat om huruvida det är möjligt att modifiera rådets gemensamma ståndpunkt eller om man måste avslå den för att kunna förbättra den.
Jag måste i detta fall säga att för mitt land - Österrike - väger fördelarna i direktivet tyngre än nackdelarna, inte minst av den anledningen att vi den 1 september 2002 införde en ny lag om offentligt anbudsförfarande som stöder sig på direktivet och förslaget till direktiv.
I de nya bestämmelserna moderniseras å ena sidan lagstiftningen om anbudsförfaranden, å andra sidan tas viktiga klargöranden beträffande den praktiska tillämpningen upp i direktiven, och detta skall resultera i en mer öppen och rättvis konkurrens.
Låt mig i korthet ta upp fyra punkter.
För det första: mig förefaller det som om den planerade möjligheten att använda elektroniska medier är särskilt viktig.
Införandet av e-procurement är en kärnpunkt i det nya direktivet.
Vi förväntar oss hållbara positiva impulser med hjälp av de nya elektroniska instrumenten för upphandling.
Dessa instrument bör emellertid uteslutande användas när det rör sig om standardiserade varor och tjänster.
En andra punkt: i mitt hemland är man egentligen mot en höjning av tröskelvärdena, eftersom detta skulle motverka öppnandet av centrala, regionala och lokala upphandlingsmarknader, vilka redan i dag bara utgör en mindre del när uppdragen fördelas på EU-nivå.
Varje ytterligare höjning utöver den gemensamma ståndpunktens förslag inskränker som vi ser det direktivets användningsområde, och direktivets mål skall ju vara öppnare och rättvisare konkurrensförhållanden.
En tredje punkt som bör nämnas är de nyligen införda förfarandena vid upphandling och bestämmelserna om centrala upphandlingsställen som möjliggör ett modernt organiserat upphandlingssystem.
Låt mig som en fjärde punkt säga något om de delade meningar som råder om de sekundära ändamålen.
Detta är inget problem för mig, också av den anledningen att österrikisk lagstiftning om upphandling tar hänsyn till de sekundära ändamålen.
Jag är emellertid emot tvingande bestämmelser i denna lagstiftning.
Vi bör dock kräva att samtliga sekundära ändamål skall vara relaterade till uppdraget, dvs. ha direkt samband med uppdraget, eftersom man annars bäddar för godtycke från uppdragsgivarens sida och en avskärmning av marknaden.
Om sekundära ändamål förekommer måste de klart definieras.
Jag vet inte hur omröstningen utfaller, men jag tror att det är viktigt att vi får denna lagstiftning om upphandling, och det så snart som möjligt, eftersom den är till nytta för den inre marknaden, främjar öppenheten och skapar större rättvisa.
