# ID: svediakorp-gov437652
# author: Schmid, Herman (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag, och förmodligen också mina andra svenska kolleger, har fått en rad oroliga kommentarer från svenska myndigheter om detta betänkande.
I Sverige är dessa myndigheter vana vid att betraktas som kompetenta ekonomiska aktörer med ganska stor handlingsfrihet.
De anser att kommissionens förslag på en rad punkter skulle minska deras effektivitet utan att öka vare sig konkurrensen eller rättssäkerheten.
De nämner sådant som rätten att ingå ramavtal när det gäller intellektuella tjänster och byggentreprenader, vilket de ofta använder sig av.
De nämner den nya artikeln 41a om att påbörjad upphandling bara kan avbrytas under alldeles speciella omständigheter.
De undrar vad som sker t.ex. när en politisk majoritet skiftar, och undrar om man då inte skall kunna bryta ett ingånget avtal.
De nämner vidare en rad andra punkter där svensk praxis är mycket effektivare än vad som föreslås i dessa direktiv.
Det sägs att offentliga myndigheter är byråkratiska och ineffektiva.
När de är det, beror det i allmänhet på att vi politiker utarbetar överdrivet detaljerad lagstiftning.
Jag tycker att kommissionens förslag till upphandlingsdirektiv är ett sådant exempel - jag skulle nästan vilja säga skräckexempel - på lagstiftning som skapar ineffektivitet i den offentliga sektorn, och som ger upphov till fler problem än vad den löser.
Jag tycker egentligen att hela förslaget till direktiv borde dras tillbaka.
Det närmaste jag kan komma ett sådant resultat är nog att stödja ett ändringsförslag från Manders från ELDR-gruppen, i vilket kommissionen uppmanas att överväga situationen och se över om inte förslaget skapar fler problem än det löser.
Jag vet att läget är olika i olika länder, men jag tycker att det är egendomligt att hänsynen till lägsta möjliga pris får spela en så dominerande roll i kommissionens förslag.
När privata företag gör upphandlingar, gör de en samlad värdering av en rad faktorer där priset bara är en av dem.
Varför kan man inte se på offentliga instanser på samma sätt och ge dem samma frihet att göra en komplex bedömning av inkomna anbud?
Varför skall man i lagtext räkna upp vilka godtyckliga överväganden som får göras och inte göras?
Dessa listor är godtyckliga.
Varför är kommissionen så restriktiv när det gäller vissa faktorer som miljöhänsyn, sociala behov, sysselsättningshänsyn och annat som mer handlar om produkternas kvalitet än de rent kvantitativa relationerna?
Jag tycker att man från kommissionens sida skulle överväga att i stället lägga fram ett direktiv som ger allmänna principer och riktlinjer, dvs. som inte går in i detaljerna på detta sätt utan i stället intresserar sig mera för hur man skall utveckla de offentliga förvaltningarnas effektivitet och demokrati i medlemsländerna.
Då skulle dessa problem kunna lösas på ett betydligt smidigare sätt.
