# ID: svediakorp-gov437642
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,429
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag är glad att dessa två frågor nu tas upp i andra behandlingen, då det fordras en snabb men grundlig granskning för att undvika risken att förslagen inte antas innan denna mandatperiod är över.
Vår gemensamma uppgift och vårt gemensamma mål är att modernisera och förenkla bestämmelserna för offentlig upphandling, och i det avseendet anser jag att de dokument rådet har enats om redan har funnit en rättvis balans mellan olika intressen.
Även om det finns några få frågor där kommissionen anser lösningarna vara mindre lyckade så utgör dessa gemensamma ståndpunkter på det hela taget ett tydligt framsteg jämfört med den nuvarande lagstiftningen.
Jag blir ännu mer övertygad om vad jag sade alldeles nyss när jag ser på innehållet i de flesta av de ändringsförslag som hittills har lagts fram av parlamentet.
Jag är därför tämligen optimistisk och tror att den omröstning som kommer att äga rum senare i veckan kommer att bevara våra möjligheter att avsluta frågan på ett sätt som är tillfredsställande för alla tre institutionerna.
Jag anser faktiskt att ett betydande antal ändringsförslag redan har införlivats i de gemensamma ståndpunkterna i en eller annan form.
Jag syftar till exempel på de sociala aspekterna - där jag förstår att parlamentet i första hand önskar klargöra att både upphandlande myndigheter och anbudsgivare skall uppfylla kraven i sociallagstiftningen.
Frågan diskuterades också uttryckligen med rådet och jag anser därför att den behandlas på ett lämpligt sätt i skälen i det nuvarande dokumentet.
Jag är beredd att acceptera att det bör vara obligatoriskt för upphandlande myndigheter och organ att ange var det går att få information om tillämpliga sociala och finanspolitiska krav och miljökrav.
Likaså kan kommissionen, med en viss omarbetning, acceptera ändringsförslag 29 till direktivet för den offentliga sektorn - eller det traditionella direktivet - och ändringsförslag 26 till direktivet om olika specialsektorer, vilka lyfter fram vissa redan existerande möjligheter på det sociala området.
När det gäller miljöaspekter och frågan om tilldelningsgrunderna på det hela taget visar de ändringsförslag som parlamentet har lagt fram tydligt några avvikande uppfattningar.
Jag är, som alltid, beredd att närmare diskutera denna intressanta fråga med parlamentet, dock med hänsyn till det verkliga syftet med regler för offentlig upphandling, såsom dessa har tolkats och bekräftats av EG-domstolen.
Jag hyser inga tvivel om att vi alla är överens om att vi först och främst bör se till att bestämmelserna för offentlig upphandling blir ett förenklat verktyg för offentliga organ för att använda skattebetalarnas pengar så bra som möjligt.
Dessa meningsskiljaktigheter har ofta medfört att motstridiga ändringsförslag har antagits i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, vilket, om de accepterades, skulle göra lagstiftningen inkonsekvent.
Vi borde kanske alla hålla vårt gemensamma mål om? förenklade regler? i åtanke.
Denna inkonsekvens illustreras av ändringsförslagen till direktivet om olika specialsektorer när det gäller tilldelningsgrunder.
Låt oss börja med att titta på hur de gemensamma ståndpunkterna behandlar denna fråga.
Helt i linje med rättsvetenskapens nuvarande ståndpunkt klargör de gemensamma ståndpunkterna att miljöegenskaper får användas som tilldelningsgrund och att det inte är nödvändigt att visa att varje enskild tilldelningsgrund var och en för sig erbjuder en ekonomisk fördel för de upphandlande myndigheterna eller organen.
Det är tillräckligt att tilldelningsgrunderna som helhet fyller sin avsedda funktion: att möjliggöra en objektiv värdering och jämförelse av produktens eller tjänstens reella kvaliteter och teckna avtal med det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Det är därför med en viss oro som jag ser på de ändringsförslag till direktivet om olika specialsektorer som vill gå betydligt längre än så.
Konsekvenserna av sådana ändringsförslag skulle vara att tillåta att vaga, omätbara faktorer, till fördel för det civila samhället i dess bredaste betydelse, används som tilldelningsgrund.
Det skulle inte bara hindra tilldelningsgrunderna från att spela sin avsedda roll, utan även medföra en oacceptabel grad av godtycklighet, eller kanske till och med diskriminering till förfång för potentiella entreprenörer.
Beträffande socialt motiverade tilldelningsgrunder bör vi även tänka på att de gemensamma ståndpunkterna redan klargör att sådana grunder får användas när de uppfyller samma krav som miljömässigt motiverade tilldelningsgrunder.
Men dessa ändringsförslag till direktivet om olika specialsektorer skulle tillåta att sociala tilldelningsgrunder används för att uppfylla mål på det sociala området avseende anbudsgivarnas uppträdande eller sociala ansvar snarare än den ifrågavarande produktens eller tjänstens reella kvaliteter.
Detta kan bara leda till att avtal skrivs på grundval av överväganden som inte har med principen om förhållandet mellan kvalitet och pris att göra.
När det gäller de ändringsförslag som syftar till att gynna små och medelstora företag vill jag understryka att den information vi har tillgång till inte visar att små och medelstora företag för närvarande har några större svårigheter att delta i offentliga anbudsförfaranden.
Deras europeiska sammanslutning har även informerat oss att de inte skulle stödja en positiv diskriminering till förmån för små och medelstora företag gentemot stora företag.
I allmänhet bör vi vara försiktiga och inte genomföra förändringar som de facto kan leda till nationella preferenser, vilka är oförenliga med gemenskapsrätten och kan leda till att ekonomiska intressen skyddas.
Låt mig uppmärksamma parlamentet på den känsliga frågan om tröskelvärden, vilket kanske är den fråga där det kan bli mycket svårt att överbrygga våra meningsskiljaktigheter.
Mitt mål är att säkerställa en effektiv konkurrens på europeisk nivå.
Om vi höjer tröskelvärdena skulle vi inte bara bryta mot våra internationella åtaganden, utan vi skulle även försämra effektiviteten.
Om vi höjer tröskelvärdena innebär det inte nödvändigtvis att vi gör livet lättare för de lokala myndigheterna, vilka hur som helst är underkastade ett krav på en adekvat publicitet enligt EG-domstolens gällande rättspraxis.
Det är anledningen till att kommissionen inte kan acceptera de ändringsförslagen.
I överensstämmelse med det interinstitutionella avtal om regelförenkling som vi nyligen har slutit, delar vi alla de tre målen att modernisera, förenkla och göra de nuvarande bestämmelserna mer flexibla.
Det är i denna anda som jag hyser en viss motvilja mot att acceptera några av ändringsförslagen i olika frågor som till exempel elektroniska auktioner, ramavtal, dynamiska inköpssystem, den konkurrenspräglade dialogen och valet mellan gemensam och separat upphandling av kontrakt för projektering eller utförande av byggentreprenad.
Jag fruktar i själva verket att dessa ändringsförslag i onödan skulle öka eller komplicera förfaranden eller tvinga fram vissa val på gemenskapsnivå även om den nödvändiga flexibiliteten bättre skulle tryggas genom att sådana val görs möjliga på nationell nivå.
Jag skall nu säga några ord om ett par centrala frågor i direktivet om olika specialsektorer.
Beträffande ändringsförslagen till mekanismen för att undanta upphandlande enheter från direktivet - artikel 30 i den gemensamma ståndpunkten - vill jag understryka att den gemensamma ståndpunkten bygger på två principer, nämligen rättslig säkerhet och en reell, effektiv avreglering.
Kommissionen anser därför att det bör finnas ett erkänt förfarande för att fastställa att det verkligen råder verklig konkurrens.
I annat fall kan varken de upphandlande enheterna eller de intresserade leverantörerna vara säkra på sin rättsliga ställning.
Kommissionen motsätter sig även andra initiativ beträffande specialsektorer som skulle tillåta undantag endast på grundval av fritt tillträde, oavsett om detta resulterar i en effektiv och reell konkurrens.
Av i huvudsak samma skäl kan kommissionen inte acceptera de föreslagna ändringarna för posttjänster.
Slutligen har kommissionen när det gäller det? gruppöverskridande? undantaget i artikel 23 redan klargjort att vi har mycket svårt att acceptera utvidgningen av detta undantag till att gälla även kontrakt för entreprenader och leveranser.
Kommissionen önskar dock inte göra direktivet mindre flexibelt än det redan är.
Av den anledningen kan kommissionen acceptera det faktum att utvidgningen till kontrakt för entreprenader och leveranser bör elimineras, men inte att upphandlande enheter skall berövas den befintliga flexibiliteten för tjänster.
Jag upprepar avslutningsvis att jag är förvissad om att vi, genom att fokusera på våra gemensamma mål att modernisera, förenkla och se till att offentliga medel används effektivt, kan ge den långa historien om denna reform av bestämmelserna för offentlig upphandling ett lyckligt slut.
Företag, offentliga myndigheter och upphandlande enheter i Europa väntar otåligt på detta resultat.
Det kommer att bli till stor fördel för den europeiska ekonomin som helhet.
Låt mig till sist påpeka att kommissionens kommentarer om de enskilda ändringsförslagen har lämnats in i skriftlig form
