# ID: svediakorp-gov437527
# author: Stevenson (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 629
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag ber om ursäkt för att jag är lite hes.
Jag har hållit så många anföranden under den senaste veckan att jag håller på att tappa rösten, vilket vissa personer emellertid skulle se som en välsignelse.
Först och främst vill jag gratulera Giorgio Lisi till hans utmärkta betänkande.
Att inbegripa Medelhavet i den gemensamma fiskeripolitikens (GFP) kontroller och förordningar är en mycket ambitiös plan, och en plan som jag hoppas kommer att säkerställa de huvudsakliga målen i fråga om bevarande och hållbarhet.
För att uppnå detta måste vi emellertid först dra lärdom av tidigare misslyckanden inom fiskeripolitiken.
Vi behöver inte söka länge efter dessa misslyckanden: under det senaste året har vi tagit itu med kris efter kris.
Kommissionen själv erkänner i inledningen till sitt reformdokument om den gemensamma fiskeripolitiken att politiken har haft stora brister.
Det huvudsakliga målet för GFP har varit att stödja sysselsättningen inom sektorn och att stödja fiskebestånd, och vi har misslyckats totalt på båda punkterna.
Nu handlar det om beräknade förluster av arbetstillfällen som uppgår till över 40 000 enbart runt Nordsjön, med hundratals yrkesfiskare som lämnar industrin och utrangerar sina fartyg, och fiskebestånd bland de största arterna av fisk med vitt kött visar tecken på nära förestående utarmning.
Orsakerna till dessa problem är naturligtvis många: överfiske har förvisso spelat en roll, men det har också miljöförorening, global uppvärmning, fiske med drivgarn i Nordatlanten och många andra faktorer.
Det stränga systemet med totalt tillåtna fångstmängder och kvoter har emellertid självt förvärrat problemet med kasserade fångster, med över 25 procent av frisk fisk som varje år slängs tillbaka död i havet.
En tjänsteman inom kommissionen berättade i förra veckan för vårt utskott att uppskattningsvis 150 000 ton av färsk och frisk kolja kastades tillbaka död i Nordsjön förra året.
Detta är en fullkomlig tragedi och fullständigt ohållbart.
På samma sätt har problemen med illegalt fiske - olaglig landning av fisk - förvärrat situationen ytterligare.
Vi får inte låta de här problemen föras in i Medelhavet med GFP.
Det finns naturligtvis en inledande svårighet - och en mycket stor sådan dessutom - eftersom majoriteten av de länder som fiskar i Medelhavet inte är medlemsstater i EU, och vi måste försöka att få dem att samarbeta aktivt när det gäller att uppnå våra mål beträffande bevarande och hållbart utnyttjande.
Det skulle vara ohållbart att tvinga på våra egna fiskeflottor ett strängt system av förordningar och kontroller medan fartyg från andra nationer obehindrat tillåts plundra haven.
Fiskerisektorn runt Medelhavet är unik vad själva karaktären beträffar: få människor inser exempelvis att den italienska flottan är den andra största i EU, med fler än 17 000 fartyg.
98 procent av dessa är emellertid kortare än 12 meter, vilket innebär att det huvudsakliga fisket bedrivs i kustområden och till stor del är av småskalig karaktär.
Många av dessa fartyg är gamla och blir alltmer osäkra, så vi måste titta på modernisering av dessa fartyg, om inte annat så av hälso- och säkerhetsskäl.
Jag välkomnar också Lisis rekommendationer att vi noggrant bör övervaka sportfisket.
Detta har blivit ett allt mer betydelsefullt område, och det ger många jobb i turistsektorn, ett värde som vi inte bör underskatta.
Det skulle emellertid vara skrattretande att ignorera de konsekvenser som sådan verksamhet har på fiskerisektorn och på fiskebestånd.
Slutligen är jag i hög grad för en multilateral strategi beträffande fiskeverksamhet i Medelhavet i framtiden.
Detta är det enda sättet för att vi skall kunna involvera alla aktörer i utformningen av lämpliga förslag till förvaltningsåtgärder för ett hållbart medelhavsfiske.
