# ID: svediakorp-gov437524
# author: Figueiredo (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 480
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att vi alla är överens om att ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna, och åtgärder för att upprätthålla det, är av grundläggande vikt för fiskesektorn.
En gemensam fiskeripolitik (GFP) kan emellertid inte genomföras utan vissa hänsynstaganden: därvid måste man beakta lokala och regionala skillnader mellan olika typer av fiske, flottor samt regioner i medlemsstaterna som är beroende av den här sektorn, och den berörda befolkningen.
Av den anledningen är det oerhört viktigt att fiskarna och deras branschorganisationer deltar i viss utsträckning.
Deras erfarenhet är av avgörande betydelse.
Det här behovet innebär emellertid också att det är nödvändigt att garantera flexibilitet för medlemsstaterna när det gäller att vidta åtgärder för att förvalta fiskeansträngningarna om den gemensamma fiskeripolitiken skall genomföras på ett korrekt sätt.
Vi måste ta hänsyn till lokala försöksprojekt som har utvecklats av fiskarna själva.
Föredraganden nämner sådana projekt i medelhavsområdet.
Det här innebär också att medlemsstaterna själva borde ha möjlighet att genomdriva åtgärder för att bevara den marina miljön, eftersom det är de som vet mest om hur det förhåller sig med resurserna.
En annan punkt avser främjande av forskning, eftersom åtgärder för att bevara och utvärdera fiskeresurserna måste vidtas på goda vetenskapliga grunder, i samråd med fiskare och deras branschorganisationer.
För att åstadkomma detta är det nödvändigt att främja forskningen, något som föredraganden också föreslår för Medelhavet i sitt betänkande.
Vi är också för att ansvaret för förvaltningen av kustfisket och annat fiske delegeras till medlemsstaterna, liksom vi är för uppmuntran till att finna lösningar på lokal nivå.
Syftet med detta är att, med subsidiaritetsprincipen i åtanke, reducera fiskeansträngningarna.
Jag anser att det här är en bra väg att följa i andra områden, som exempelvis Atlantområdet.
I Portugal, till exempel, liksom i Medelhavsområdet, är det småskaliga kustfisket och ickeindustriella fisket mycket viktigt.
Samtidigt som jag instämmer med föredragandens åsikt om att vi måste vidta särskilda åtgärder för att stödja sådant fiske, precis som jag argumenterade för det här behovet när fiskebudgeten för 2003 lades fram, vill jag understryka behovet av att Fonden för fiskets utveckling stöder det småskaliga fisket.
Jag vill också understryka vikten av att man i fråga om olika delar av Atlanten, och i synnerhet i fråga om den mer än trettio mil långa portugisiska kusten och öterritorierna, överväger åtgärder för att bevara och på ett hållbart sätt bruka fiskeresurserna som är identiska med de åtgärder jag förordade för Medelhavet.
I likhet med föredraganden vill jag också understryka att fiskets tillbakagång har andra orsaker, i synnerhet föroreningar och fraktfart.
Sektorn är därför ofta ett offer för dessa fenomen.
Slutligen skulle jag vilja tacka föredraganden för det arbete han har uträttat.
