# ID: svediakorp-gov437521
# author: Lisi (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 787
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
Kommissionens meddelande om gemenskapens handlingsplan för fisket i Medelhavet väckte stort intresse i utskottet.
Detta meddelande kommer som ett efterlängtat svar på ett krav som är helt legitimt, både med tanke på den betydelse som fisket i Medelhavet har för den europeiska ekonomin och med tanke på den särprägel som fisket i denna region har.
Att den gällande förordningen om Medelhavsfisket - 1626 - har överlevt så här långt beror endast på alla undantag, som å ena sidan har gjort det möjligt att rädda det som annars inte skulle gå att rädda - som i fallet med specialfisket - men å andra sidan och framför allt har visat hur otillräckliga unionens insatser för Medelhavet är.
Vi vet ju alla att det är kontraproduktivt att tillämpa principerna för den gemensamma fiskeripolitiken på Medelhavet rätt upp och ned.
Det kan till och med vara skadligt ibland, om vi ser till de socioekonomiska konsekvenserna.
Av detta skäl är jag mycket nöjd med kommissionens bemödanden att sätta upp Medelhavets särdrag och fiskets hållbarhet som nya kriterier i den kommande handlingsplanen.
Det finns många positiva punkter i meddelandet, till exempel att kustfisket delegeras till medlemsstaterna, att fiskarnas branschorganisationer görs delaktiga, dialogen med tredje länder och att man för första gången tar hänsyn också till sportfisket.
Detta till trots tycker föredraganden och vårt utskott att kommissionen, efter att ha gjort en riktig analys av branschen och dess särdrag, när det gäller att hitta lösningar alltför lättvindigt tar till de klassiska instrumenten i den gemensamma fiskeripolitiken, utan att visa upp någon större fantasi.
Medelhavet behöver banbrytande och konsekventa insatser som genomförs i etapper utan att man är rädd att ändra kurs när så behövs.
Jag skulle kort vilja fästa er uppmärksamhet på några punkter i mitt betänkande: först och främst måste unionens systematiska och multilaterala angreppssätt bli verklighet och inte bara en förhoppning.
Att fiskarnas branschorganisationer är delaktiga måste innebära att också de erfarenheter av hur man bedriver ett ansvarsfullt fiske som har vuxit fram på lokal nivå tas till vara.
Dessa erfarenheter visar hur effektiva selektiva redskap liksom alternativa sätt att förvalta fiskeansträngningen är.
Exempel på de senare är tillfälliga stopp för fisket.
Att stelbent och med automatik överföra styrmekanismer från den gemensamma fiskeripolitiken, såsom införandet av en minsta storlek för de fångster som landas och totalt tillåtna fångstmängder, kan vara kontraproduktivt och leda till att de ansträngningar som görs av fiskarna omintetgörs.
Dessutom riskerar den multilaterala dialog om hållbar förvaltning av området i dess helhet som kommissionen vill ha med de tredje länderna i medelhavsområdet att bli ofruktbar om man sätter in otillräckliga tekniska åtgärder i förtid.
Det vi vill är att förhandlingarna med de länder som, liksom vi, fiskar i Medelhavet inleds så snart som möjligt, så att vi kan lägga fram resultaten av dessa samtal för den kommande ministerkonferensen om fisket i Medelhavet, som skall avhållas i Venedig i november.
En annan punkt som jag vill understryka är den nyckelroll som forskningen har för att stödja en effektiv fiskeripolitik.
Vi vet att Medelhavets särprägel alltid har varit ett problem från denna synpunkt, men vi måste insistera på att den vetenskapliga forskningen skall kunna tillämpas på handlingsplanen.
Detta är bakgrunden till att vi föreslår en medelhavsmodell för forskningen som grundar sig på lokala nätverk för insamling av data.
Sedan finns det en aspekt som gäller de strukturella konsekvenserna av handlingsplanen, som vi tycker att kommissionen något har undervärderat.
Speciellt anser vi att stycket om denna fråga är otillfredsställande.
Från utskottets sida ber vi er att överväga nya stödåtgärder, till exempel också i detta fall, särskilt den åtgärd som innebär att de minimis-regeln utsträcks till att även omfatta fisket.
Man skall inte glömma att fisket i Medelhavet till 80 procent sker hantverksmässigt och är mycket bundet till territoriet, vars socioekonomiska balans i flertalet fall ligger nära existensminimum.
Herr talman!
Slutligen har vi det resonemang om miljön som kommissionen för: vi tycker att det är lite ofullständigt, eftersom man inte erkänner att fiskarna oftare är offer för miljöförstöringen än ansvariga för den.
I en region där fisket typiskt sett är kustfiske är nyckeln till en hållbar samexistens emellertid en integrerad förvaltning av kustområdena.
Detta är något som kommissionen inte framhåller tillräckligt tydligt.
Herr talman, ledamöter!
Jag skall avsluta med att tacka kollegerna i fiskeriutskottet för deras mycket matnyttiga förslag, som gjorde att vi till slut nådde enhällighet om detta betänkande.
