# ID: svediakorp-gov437518
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr Byrne, mina kära kolleger!
Jag godtar i stort sett rekommendationerna om fodertillsatser från vår föredragande, Keppelhoff-Wiechert.
Vi måste självklart så småningom eliminera antibiotikan, som har döpts om till den anständiga beteckningen tillväxtbefrämjande medel och som systematiskt tillförs som tillsats i vissa foder.
Banaliseringen av antibiotika skapar en risk för att det utvecklas en antibiotikaresistens som är oönskad och farlig för människors hälsa.
Däremot verkar det inte vara ett krav att eliminera koccidiostatika, som fortfarande är nödvändiga för fjäderfäuppfödning.
På den punkten stöder jag de sista bestämmelser som föredraganden har föreslagit.
När det gäller frågorna om märkning anser jag att de inte enbart kan lösas genom reglering, eftersom den avgörande faktorn är förtroendet mellan fodertillverkaren och uppfödaren som använder sig av detta foder.
I samband med denna debatt om fodertillsatser skulle jag vilja påpeka att djur på jordbruk inte alltid utfodras med industriellt producerade foderblandningar, som tur är.
Idisslande djur - får, mjölkkor och dikor - utfordras till största delen med produkter från själva gården.
För värphöns är 25 procent av födan producerad på gården.
Det är bara fjäderfän för slakt och grisar som - i vissa regioner - nästan uteslutande utfodras av externt och industriellt producerat foder.
Jag skulle vilja att man funderade över det berättigade i denna utveckling.
Den ligger självklart i den mäktiga industrins intresse - men ligger den också i konsumentens intresse?
Ligger den i jordbrukarens intresse?
I miljöns, i samhällets intresse?
Gagnar den djurens välbefinnande?
För mig tycks svaret vara fem gånger nej.
Enligt det sunda förnuftet bör man tvärtom gynna användning av jordbrukets produkter för djur som föds upp för avel.
För konsumenten vore det mer betryggande att konsumera animaliska produkter - mjölk, kött och ägg - om jordbrukets produkter och inte industriprodukter används.
Detta är en fråga om anseende, smak och spårbarhet, och utan tvekan också om livsmedelssäkerhet, för jordbrukarna skulle aldrig ha gett sina kor köttmjöl på eget bevåg.
För jordbrukaren skulle detta vara ett sätt att få ytterligare ett mervärde och att undvika dubbel handel, dvs. försäljning av sina vegetabiliska produkter och inköp av foderblandningar.
Han skulle också få möjlighet att förbättra sitt anseende och lyckas bättre kommersiellt.
Vår miljö skulle främjas av färre transporter, med tanke på att det kommer en lastbil till jordbruket för att köpa majs eller foderärter och en lastbil för att leverera foderblandningar till samma jordbruk.
För samhället skulle den stora vinsten bestå i att man kan vänta sig en minskning av det enorma underskott på vegetabiliska proteiner som är negativ för livsmedelssäkerheten, i och med att den importerade sojan skulle ersättas av oljeväxter som producerats på plats.
Jag vill tillägga att ett jordbruksmiljöstöd till jordbruk som producerar oljeväxter för utfodring av sin egen avelsboskap borde vara lätt att få igenom som ett stöd i den? gröna boxen?, som kommissionsledamot Fischler är så mån om.
För djurens välbefinnande skulle det innebära mer tid för bete liksom sundare, fräschare och mer varierat foder.
Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Därför vore det kanske bra, dock utan att förneka det värdefulla i att lagstifta om fodertillsatser, om Europeiska unionen och medlemsstaterna lade mer kraft på att uppmuntra foder från jordbruk än på att reglera och kontrollera produktionen av industrifoder.
