# ID: svediakorp-gov437504
# author: De Keyser (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Oljekatastrofen med? Prestige? satte föroreningen av haven i blixtbelysning.
Det var en dramatisk och mediabevakad händelse som avslöjade institutionella och politiska brister.
Men det var i själva verket bara den synliga delen av ett isberg.
De marina ekosystemen hotas av många andra förorenare än enkelskroviga fartyg, och den biologiska mångfalden i dem är hotad.
Det gäller såväl den marina floran som faunan.
Fienderna är många.
Först och främst överfisket och det illegala fisket som tömmer fiskbestånden, men även landbaserade avfallsanläggningar, rester av gödningsmedel och bekämpningsmedel i jordbruket, fartyg som i smyg rengör tankarna, produkter från oljeplattformarna - alltihop mänskliga verksamheter där enbart kortsiktiga vinstintressen får styra och där det saknas ett hållbart utvecklingsperspektiv och miljöhänsyn.
Kommissionen har på ett förtjänstfullt sätt genomfört en inventering av dessa risker, bedömt hur stor kunskap om dem som finns, tittat på hur situationen ser ut för de konventioner och lagar av olika slag som kan reglera dessa risker på olika nivåer: på internationell, europeisk, nationell och regional nivå.
På grundval av denna inventering har kommissionen lagt upp en strategi för att skydda havsdjupen som är mycket målinriktad, med tydligt definierade mål och en handlingsplan.
I González Álvarez utmärkta betänkande välkomnas denna ansträngning, men där föreslås också att i första hand kommissionen skall gå utanför analysen och vara mer bestämd och tydlig när det gäller de åtgärder som skall vidtas, och framför allt tidsplanen för dem.
Särskilt när kunskaperna om ett visst område ännu är bristfälliga måste försiktighetsprincipen tillämpas för en snabb insats, och kompletteras med principen att förorenaren skall betala och principen om en hållbar utveckling.
I det sammanhanget är det lämpligt att göra djupgående förändringar i de internationella sjöfartslagstiftningen och se över gamla konventioner som inte omfattar dessa principer.
Det andra förslaget till kommissionen i betänkandet är att kommissionen skall komplettera sitt meddelande och då lyfta fram olika aspekter som kanske inte har utvecklats tillräckligt.
Det gäller särskilt sårbara områden (där man har nämnt Östersjön, Medelhavet och Svarta havet), farliga ämnen som ännu inte har tagits upp (olika kvävehaltiga ämnen, kolväten och landbaserade avfallsanläggningar) och verksamheter som kommit i skymundan, exempelvis bekvämlighetsflagg, eller särskilt hotade arter, som Posidonia oceanica.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har hälsat både kommissionens meddelande och Álvarez betänkande med ytterst positiva känslor.
Och några motsättningar i sak inom parlamentet kan förmodligen inte skönjas inom den närmaste tiden.
Men även om man kan hoppas att kommissionen kommer att visa sig bestämd och vaksam inom detta område, är det tillåtet att hysa större farhågor för rådets vidkommande.
Där måste det finnas en reell politisk vilja att genomföra denna integrerade strategi för att skydda haven.
Historien visar att internt motstånd, som ibland är kopplat till nationella intressen, kan lägga hinder i vägen för den mest genomtänkta europeiska politiska strategi.
Det förklarar att González Álvarez i sitt betänkande med rätta insisterar på att konkreta åtgärder redan nu måste påbörjas inom ramen för en integrerad strategi på alla beslutsnivåer, och på alla geografiska nivåer, vilket även inbegriper lokala myndigheter.
