# ID: svediakorp-gov437493
# author: Lisi (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 875
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Denna andrabehandlingsrekommendation om rådets gemensamma ståndpunkt inför förslaget till ändring av? Sevesodirektivet? kräver en kort återblick.
Mot bakgrund av de dramatiska olyckor som drabbade den kemiska industrin, men framför allt för att skydda de människor som är bosatta i närheten av dessa fabriker och den omgivande miljön, lade kommissionen fram ett förslag inför parlamentet och rådet om ändring av direktiv 96 / 82 / EG den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår.
Förslaget hade den fördelen att det byggde på ett vetenskapligt arbete som var mycket grundligt och som kunde fördjupa denna känsliga fråga på ett konstruktivt sätt.
Under den första behandlingen redogjorde jag och övriga kolleger för skälen till att man måste skicka en kraftfull signal från Europaparlamentet.
Min strategi - som jag bekräftar i dag - är att i den utsträckning det är möjligt se till att de olyckor som inträffat aldrig skall kunna inträffa igen genom att garantera såväl säkerheten för medborgarna och arbetarna i dessa anläggningar som skyddet av miljön.
Rådet har kommit fram till en gemensam ståndpunkt som i allt väsentligt har upptagit många av Europaparlamentets kritiska synpunkter, men det återstår ett par dunkla områden, som jag här tänker redogöra för.
För det första gäller det förslaget att ta med gruvor och deponier, ett område där utskottet för miljö beslutade att åter lägga fram ändringsförslagen från första behandlingen.
Det handlar med andra ord om att inkludera alla slag av beredning eller bearbetning av farliga ämnen på dessa platser - dvs. inte bara kemisk eller termisk bearbetning, så som kommissionen ville - i direktivets syfte, samtidigt som man emellertid anger att detta enbart gäller aktiva anläggningar.
Vi är medvetna om att kommissionen nyligen har lagt fram ett förslag till direktiv om just hanteringen av avfall i samband med gruvverksamhet, vars utformning skall bestämmas tillsammans med parlamentet vid lämpligt tillfälle.
Men fram till och med det ögonblicket finns det ett? rättsligt underskott?, som i samband med de olyckor som inträffat på senare tid har väckt stor oro bland allmänheten och som vi inte kan acceptera.
Jag vill å andra sidan inte utesluta att förlikningsförfarandet skulle kunna underlätta ansträngningarna att komma fram till en överenskommelse när det gäller gruvverksamhet i det nya direktivet.
För det andra: utbildning av de anställda.
Här driver vi samma linje som kommissionen och vi har föreslagit riktade utbildningsinsatser för hanteringen av nödsituationer för samtliga anställda, inklusive underleverantörerna.
Det är i själva verket lämpligt att utforma åtgärder inte bara för hantering av farliga ämnen, utan även för ledning av nödsituationer, för att i största möjliga utsträckning begränsa de potentiella skadorna och garantera maximal säkerhet för de anställda.
Däremot anser jag, som föredragande, att det är onödigt att ta med en förteckning över utbildningsinsatserna i det meddelande som skall ingå i artikel 6 i direktivet, varför jag upprepar mitt avslag på ändringsförslag 3, ett avslag som jag redan redovisat under första behandlingen.
För det tredje: den territoriella planeringen.
Rådet har på detta område redan tagit hänsyn till parlamentets krav att man lägger grunden för en definition, på europeisk nivå, av de nödvändiga metodologiska kriterierna för att utvärdera kompatibiliteten mellan de berörda platserna och riskområdena, bland annat via ett finansiellt stöd från Europeiska unionen.
Men ställda inför den stora mångfalden av normer, territoriella förhållanden, behörigheter och ansvarsområden som är utmärkande för denna aspekt av säkerheten, dvs. lokalisering i anslutning till städer, så anser jag att man måste ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen och överlåta beslutet när det gäller minimiavstånd till medlemsstaterna.
Därför har jag begärt en delad omröstning om ändringsförslag nr 6 och rekommenderat att enbart första delen av ändringsförslaget antas.
När det gäller riskinventeringen hävdar kommissionen att en grafisk återgivning av områdena som omger de anläggningar som riskerar att drabbas av olyckor skulle vara effektiv och begriplig för alla de berörda medborgarna, som har rätt att få större klarhet i frågan.
Föredraganden har i det avseendet tagit till sig Europeiska kommissionens lösning så som den presenteras i det ändrade förslaget till direktiv.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har slutligen åter lagt fram förslaget om nya gränsvärden för kaliumnitrat för att undvika att jordbrukarna som använder en form av kaliumnitrat som inte skulle kunna klassas som jordförbättring skulle omfattas av direktivet.
Herr talman, ärade kolleger!
Dessa är de viktigaste punkterna.
Det är tydligt att vi är på väg mot ett förlikningsförfarande.
Rådet har inte kunnat komma fram till ett kompromisspaket och verkar, om sanningen skall fram, inte heller särskilt intresserat av att komma fram till en överenskommelse med parlamentet.
Jag är emellertid övertygad om att man genom en konstruktiv diskussion skulle kunna komma fram till en lösning som maximerar säkerheten vid denna typ av anläggningar.
Jag vill tacka alla mina kolleger i utskottet för miljö samt Europeiska kommissionens tjänsteenheter som har varit speciellt samarbetsvilliga och till stor hjälp.
