# ID: svediakorp-gov437485
# author: De Palacio, Loyola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 834
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Energisamarbetet med utvecklingsländerna är uppenbarligen inte någon lätt fråga, men det är en fråga som är viktig för oss alla.
Om vi inte tar itu med energi-, utvecklings- och miljödimensionen samtidigt kommer vi inte särskilt långt.
Jag vill dessutom påpeka att utvecklingsländerna inte kommer att utvecklas på riktigt om vi inte tar itu med deras energiproblem, och vi kommer inte heller att kunna ta itu med problem som bekämpning av klimatförändringar på ett ansvarsfullt och verkligt effektivt sätt.
I det här sammanhanget vill jag tacka Anders Wijkman, föredragande för det betänkande som vi diskuterar i dag.
Wijkman kombinerar kunskap med uthållighet, och detta har lett till ett betänkande som bidrar till och driver på det arbete som återstår för att vi skall kunna genomföra slutsatserna från Johannesburg, som kommissionen, närmare bestämt Generaldirektoratet för energi och transport, arbetar med.
Jag tolkar betänkandet som ett stöd till de förslag som sammanfattas i kommissionens meddelande och jag har inga problem med att godkänna de ändringsförslag som Wijkman lade fram förra veckan.
Jag vill påpeka att energifrågorna inte fanns med på dagordningen för världstoppmötet i Johannesburg när Generaldirektoratet för energi och transport började utarbeta det här förslaget.
Vi började arbeta med energi och utvecklingssamarbete redan innan energifrågorna togs med i Johannesburgagendan.
Senare blev energin toppfrågan, eller en av toppfrågorna för Johannesburg, men Generaldirektoratet för energi och transport började arbeta med de här frågorna redan tidigare, och jag har personligen drivit på detta.
Det måste nämligen sägas mycket klart: energi och vatten utgör själva livet.
Om det inte finns vatten och energi är det omöjligt att utvecklas, och det är också omöjligt att överleva.
När detta är sagt vill jag kommentera ett par saker om betänkandets innehåll, som jag anser kan underlätta ett framtida konstruktivt samarbete.
Det kommer att bli nödvändigt att överväga några av de specifika förslagen mer ingående för att se till att de är samstämmiga med det övergripande målet för utvecklingssamarbete, det vill säga utrotande av fattigdomen, kombinerat med en impuls till en balanserad och hållbar energiutveckling.
I resolutionsförslaget har det mycket riktigt väl noterats att kommissionen har varit mycket blygsam när det gäller förslaget om särskild finansiering som reserveras för energiinvesteringar i utvecklingsländerna.
Det handlar inte om att vi inte är medvetna om vikten av finansiering, utan snarare om att vi är övertygade om att finansieringen bör grundas på efterfrågan.
Detta är en nyckelpunkt i Europeiska unionens energipolitik för fattigdomsutrotning och hållbar utveckling.
Endast i det fall våra samarbetspartner definierar och prioriterar utveckling av sin energisektor, och i det ögonblick de gör det, kommer pengarna att börja flöda.
Vad vi däremot kan, och kommer att göra är att tala med utvecklingsländerna, med dem som vi redan samarbetar med, för att underlätta detta.
Inom denna samarbetsram kan jag lova - tillsammans med min kollega kommissionsledamot Nielson - att vi kommer att göra allt som står i vår makt för att garantera att de förhoppningar som vi alla har inte kommer på skam.
Wijkman föreslår med all rätt att vi åtminstone måste övervaka att de medel som vi beviljar används till bra energiprojekt, och att de inte förblir oanvända.
Jag instämmer fullständigt i hans ståndpunkter.
Och jag vill säga att energikapitlen mycket riktigt fortfarande är en av de mindre synliga faktorerna på samarbetsområdet, stödet till fattigdomsutrotningen och de fattigaste ländernas utveckling.
Jag anser dock att det är absolut grundläggande - jag upprepar det här än en gång - att vi är kapabla att driva på detta.
Energin är förknippad med utbildning.
Energin är förknippad med tillträdet till en viss typ av ny teknik som vi måste bidra till att sprida i dessa länder, just för att undvika att den nuvarande fattigdomen, som helt enkelt handlar om en skillnad i rikedom mellan utvecklade och underutvecklade länder, inte förstoras ännu mer.
Den nya tekniken är ett nytt hjälpmedel, som de utvecklade länderna har tillgång till och utnyttjar, och som utvecklingsländerna tyvärr inte har tillgång till ännu.
Det är därför energin, än en gång, måste vara närvarande.
Det är därför det är så viktigt att vi har lagt fram det här första meddelandet.
Det är det första, men det kommer inte att vara det sista.
Jag kan meddela redan nu, ärade ledamot, att vi är i färd med att utarbeta ett nytt meddelande.
Men den här gången kommer vi dessutom att kunna lägga fram det med stöd av de slutsatser som drogs i Johannesburg och med hjälp av det ökade medvetande som har uppstått när det gäller de här frågorna under den här tiden.
Herr talman!
Jag tackar er och jag tackar Wijkman för hans arbete.
