# ID: svediakorp-gov437484
# author: Wijkman (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 703
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Inget land har kunnat minska fattigdomen utan en betydande ökning av energianvändningen.
Tillgången till modern energi varierar dock kraftigt.
Mer än två miljarder människor i världen saknar tillgång till elektricitet eller bränslen och är hänvisade till brännved och djurspillning för sina energibehov.
Några exempel: Matlagning med dåligt ventilerade spisar har betydande hälsoeffekter.
Hundratals miljoner kvinnor och barn tillbringar flera timmar varje dag med att samla ved för hushållens behov.
Bristen på elektricitet medför otillräcklig belysning, begränsad tillgång på kommunikationer och brist på kylförvaring och på en rad arbetsbesparande anordningar och inkomstskapande möjligheter.
Därför är moderna energitjänster för dessa fattiga länder en absolut nödvändig förutsättning för att fattigdomen i dessa länder skall kunna utrotas och för att de skall kunna uppnå de s.k. millennium development goals.
De flesta av dagens energiformer skapar miljöproblem på lokal, regional och internationell nivå som hotar både dagens och kommande generationers hälsa och välstånd.
Att finna nya sätt att utöka energiservicen för de fattiga, samtidigt som ökad hänsyn tas till de miljömässiga effekterna av energianvändningen, är en av våra viktigaste utmaningar.
Trots energiförsörjningens primära betydelse för utveckling och tillväxt, har energifrågorna i stort sett saknats på den internationella agendan för utveckling och inom fattigdomsarbetet.
Som ett exempel kan nämnas att energiprojekt svarade för mindre än 5 procent av EU: s bistånd sedan 1990.
I Johannesburg förra året skedde något av ett genombrott, och de båda energiinitiativ som lanserades av kommissionen är mer än välkomna.
Både det meddelande som vi diskuterar i dag och EU: s speciella energiinitiativ i Johannesburg understryker energins avgörande betydelse för fattigdomsbekämpningen.
Den allmänna inriktningen på de åtgärder som föreslås, dvs. stöd till kapacitetsbyggande, reformering av energisektorn, förvaltning av efterfrågesidan, diversifiering av utbudet, utveckling av lämpliga regelverk och finansiella mekanismer samt offentliga / privata partnerskap är en riktig modell.
Båda initiativen lider emellertid av en del begränsningar och brister.
Med tanke på de enorma utmaningar som förestår är förslagen inte tillräckligt ambitiösa.
Inga nya finansiella resurser föreslås.
Det är självklart så, att merparten av investeringarna på energisidan måste ske i form av privat kapital, men det finns stora behov även av biståndsmedel.
I annat fall finns det litet hopp om att de fattiga på landsbygden skall kunna nås.
Vidare kan den nödvändiga övergången till förnybar energi och en mer effektiv energianvändning bara bli verklighet med hjälp av riktat finansiellt stöd för att de högre initiala investeringarna skall kunna täckas.
Vi föreslår därför i detta betänkande att en särskild fond för hållbar energi bör inrättas, ungefär på samma sätt som det nu genom kommissionens försorg har inrättats en fond för insatser på vattenområdet, till ett värde av en miljard euro.
Ett annat problem: Det görs ingen klar åtskillnad mellan kraven i termer av policyutveckling och investeringar dels på bynivå, dels i den moderna sektorn.
Det behövs en tydlig specificering av och prioritering av bynivån.
Det mesta av den olja som importeras till utvecklingsländerna används för transporter.
Ändå nämns transportsektorn knappast inte i kommissionens meddelande.
Det finns exempel, inte minst från Latinamerika, t.ex. etanolprogrammet i Brasilien, hur man faktiskt med konkreta insatser kan åstadkomma en miljövänlig utveckling på transportområdet.
Jag hinner inte gå in på fler specifika förslag och kommentarer.
Jag vill bara sammanfatta genom att säga att kommissionens förslag i stort är positiva.
För att dessa förslag inte skall stanna vid tomma ord måste emellertid betydande resurser tillskjutas för att stimulera investeringar i ny och miljövänlig teknik, investeringar som ofta är dyrare initialt men som är billigare över projektens totala livscykel.
Vidare måste en klar prioritering göras av insatser på bynivå där merparten av de fattiga finns.
Behovet av biståndsmedel är där allra störst.
Jag hoppas att parlamentet skall stödja mitt betänkande och att kommissionen skall ta fasta på våra ändringsförslag, framför allt dem som rör kravet på väsentligt ökade finansiella resurser.
Vi måste se till att dessa goda förslag inte stannar vid tom retorik.
