# ID: svediakorp-gov437442
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,419
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Textil- och beklädnadsindustrin spelar som vi alla vet en dominerande roll i den internationella handeln, med 350 miljarder euro i handelsflöden år 2002, motsvarande över 5 procent av den totala världsexporten.
Detta är en mycket viktig sektor för utvecklingsländerna.
De svarar för 50 procent av världens textilexport och 70 procent av världens export av beklädnadsprodukter.
För många utvecklingsländer är denna sektor den som ger de största exportinkomsterna och sysselsätter flest människor i industrin.
För oss européer är det också en mycket viktig framtidssektor, tack vare de investeringar, den kvalitetsökning och den världsledande ställning vi har kunnat skaffa oss inom en sektor som modebranschen.
Europa är i dag världens största exportör inom textilsektorn och den andra största inom beklädnadssektorn.
Textil- och beklädnadssektorn sysselsätter i EU med dess nuvarande gränser 2 miljoner människor och i det utvidgade EU 2,5 miljoner människor.
Sektorn omsätter 200 miljarder euro.
I medvetande om hur utsatt textil- och beklädnadssektorn är i många länder anordnade Europeiska kommissionen den 5-6 maj en internationell konferens med deltagare från över 80 länder.
Där diskuterade vi de utmaningar sektorn måste anta inom de kommande åren, framför allt mot bakgrund av att kvoterna definitivt försvinner den 1 januari 2005, ett datum som sammanfaller med att de förhandlingar som för närvarande pågår inom Världshandelsorganisationen avslutas.
Konferensen ledde oss fram till fyra viktiga konstateranden.
För det första är utvecklingsländerna mycket sårbara, och framför allt de länder som är mest beroende av textil- och beklädnadsexport.
Detta gäller främst de minst utvecklade länderna, bräckliga ekonomier med låg grad av diversifiering.
Samma sak gäller för övrigt de länder som har preferensavtal med EU, exempelvis länderna söder och öster om Medelhavet, vissa AVS-länder och andra länder med liten export.
Exportinkomsterna är i flertalet av dessa länder till stor del beroende av textil- och beklädnadssektorn, som kan svara för i stort sett hela deras export och generera en stor del av sysselsättningen.
För det andra är villkoren för marknadstillträde inom textil och beklädnad mycket olika på världsmarknaden.
Även om Europa visar upp tullar på i snitt 9 procent, har många länder tullar på 30 procent eller mer, förutom att de behåller stora icke-tariffära tullhinder.
Om vi därför inskränker avregleringen till att slopa kvoterna 2005 riskerar vi att konfronteras med en världsmarknad i obalans, där konkurrensen i viss mån koncentreras till industriländernas marknader, där tillväxten är låg.
För det tredje vill jag peka på Europa-Medelhavsområdets betydelse.
Det är den europeiska industrins naturliga konkurrensplats.
Jag skall återkomma till detta.
Vi har planer inom detta område.
För det fjärde riskerar den ökade konkurrensen att öka trycket på naturresurser och mänskliga resurser och orsaka allvarliga problem för en hållbar utveckling, men även när det gäller lojala konkurrensvillkor, exempelvis med avseende på grundläggande sociala rättigheter.
Efter dessa fyra påpekanden vill jag fråga vilka svar som givetvis också måste ges, inte av oss, eller av amerikanerna, eller av indierna eller kineserna, utan som ett bidrag till förhandlingarna med samtliga berörda parter, i enlighet med Världshandelsorganisationens bestämmelser?
Det första svaret är utveckling.
För att lindra effekterna för de fattigaste och mest utsatta länderna av att kvoterna slopas, måste vi fundera över hur vi kan koncentrera det preferenstillträde som vi beviljar utvecklingsländerna, framför allt via det allmänna preferenssystemet, och förmodligen låta det gå till de mest sårbara länderna.
Jag tänker då på de minst utvecklade länderna.
Jag tänker på gruppen av AVS-länder.
Jag tänker på de små ekonomierna.
Vidare måste vi också utarbeta åtgärder för att underlätta för berörda länder att använda dessa preferenser.
Jag tänker då exempelvis på ursprungsreglerna - samtidigt som vi givetvis ser till att dessa länder verkligen är de som i praktiken gynnas av de preferenser vi beviljar dem.
Det andra svaret är att vi inom ramen för Doharundan måste utverka internationellt rättvisa och jämförbara tillträdesvillkor.
Vi kan inte nöja oss med att begränsa öppnandet av marknaderna till att enbart slopa kvoterna 2005.
Som jag har sagt skulle detta leda till obalanser med avseende på tillträde.
Vårt nuvarande förslag i de multilaterala förhandlingarna bygger på rättviseargument.
Vi uppmanar alla övriga WTO-medlemmar att förändra sina tullar med sikte på en gemensam nivå, som skall vara så låg som möjligt, och givetvis undanröja icke-tariffära tullhinder.
Vi tänker oss att alla länder, utom de minst utvecklade, skall uppmanas att medverka i detta arbete.
Det inbegriper självklart även de länder som har en mycket konkurrenskraftig export av textil- och beklädnadsprodukter.
Med anledning av denna debatt skulle jag vilja lugna både den europeiska industrin och de länder som åtnjuter ett preferenssystem för tillträde till EU-marknaden.
Vi har inte för avsikt att ytterligare sänka våra tullar, som redan är ganska låga, utan att i gengäld erbjudas ökat tillträde till externa marknader.
Vidare anser vi att tillämpningen av de gemensamma tullarna bör ske stegvis och att det skall finnas övergångsperioder, så att de som har problem har möjlighet att göra nödvändiga anpassningar.
Det tredje svaret är Europa-Medelhavsområdet.
En integrering pågår inom detta område, som snart bör kunna dra fördel av de förväntade effekterna av den Europaövergripande kumulering av ursprungsregler som vi inom helt kort bör kunna lägga fram.
Detta nya protokoll om ursprungsregler bör kunna läggas fram för handelsministrarna vid Europa-Medelhavskonferensen i Palermo den 7 juli.
Detta system för diagonal kumulering av ursprung bör ge näringslivets aktörer i Europa-Medelhavsområdet som helhet möjlighet att bredda sina försörjningsmöjligheter, genom att ge producenterna inom detta område, som i någon mån kommit att utgöra en enhet i detta hänseende, möjlighet att använda halvfabrikat som kommer från området som helhet, och detta utan hinder.
Vi förväntar oss en positiv effekt på handeln, framför allt genom att det bidrar till att utveckla handeln inom regionerna.
Vårt mål är att effektivt kunna tillämpa denna kumulering i alla länder inom området före utgången av 2004.
Så till det sista svaret, som är främjandet av en hållbar utveckling.
Vi måste prioritera stimulansmekanismer och främja respekten för multilaterala normer.
Vi måste fortsätta att undersöka på vilket sätt den offentliga verksamheten kan garantera att avregleringen inte sker på bekostnad av arbetsvillkor eller miljö, och undvika att åsidosättandet av sociala och miljömässiga normer utnyttjas som en konkurrensfördel.
Man kan exempelvis tänka sig att man ökar tullpreferensmarginalerna inom ramen för det allmänna tullpreferenssystemet för länder som tillämpar dessa internationella normer, eller att man uppmuntrar privata program som främjar en hållbar utveckling.
Vidare kan man undersöka möjligheterna att förbättra produktinformationen till konsumenterna för att erbjuda de konsumenter som så önskar en möjlighet att välja rättvis handel.
Som ni kan konstatera, och det blir min slutsats, är Europeiska kommissionen mycket medveten om de utmaningar textil- och beklädnadssektorn står inför i fråga om hållbar utveckling, kamp mot fattigdom, industripolitik och socialpolitik samt regionala balanser inom unionen.
Det är ett av de områden där frågorna om en rättvis fördelning av handelns och globaliseringens vinster ställs på sin spets och en sektor som erbjuder oss möjligheten att utveckla handelspolitiska och industripolitiska strategier för att stilla all denna legitima oro.
Inom Europeiska kommissionen har vi inlett en studie för att identifiera de produktkategorier som är mest utsatta, avregleringens effekter på produktionen, dess effekter på sysselsättningen i en utvidgad union och dess inverkan i de regioner som är mest beroende av textilproduktionen.
Arbetsmarknadens parter följer denna utveckling mycket uppmärksamt tillsammans med oss, inom ramen för en sektoriell social kommitté.
Vi för även diskussioner med näringslivets aktörer och arbetsmarknadsparterna i syfte att identifiera ytterligare åtgärder som kan vidtas för att främja konkurrenskraften inom sektorn.
Till sist planerar min kollega Erkki Liikanen och jag att under hösten överlämna ett meddelande om handels- och industripolitiken inom textil- och beklädnadssektorn efter 2005 till kommissionen och därefter till parlamentet och rådet.
Syftet är att förse alla berörda parter med en tydlig, förutsägbar och enhetlig ram - detta är vårt uppdrag - så att de å sin sida kan planera sina strategier, investeringar och verksamheter.
Vi måste tillsammans se till att ge hela textil- och beklädnadssektorn denna impuls som vi är dem skyldiga.
