# ID: svediakorp-gov437434
# author: Stenzel (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 504
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Debatten om en gemensam europeisk säkerhetsstrategi, så som den föreslogs på Rhodos och skall läggas fram som en strategi i Thessaloniki, är mycket ambitiös, men jag märker på Solanas och era påpekanden, herr Patten, också en viss skepsis.
Det kommer inte att vara den första strategi som man lägger fram, det första utkastet till en sådan strategi, och säkert inte heller den sista.
Jag är - i motsats till Cohn-Bendit - av den uppfattningen att svagheten i denna strategi egentligen består i tidpunkten när den läggs fram.
Man får det intrycket att det är en motstrategi, en reaktion på Förenta staterna.
Jag anser att Europeiska unionen och dess säkerhetsstrategi vore viktiga nog, utan att man måste göra en sådan avspark.
Det stämmer att vi alla lever i ett nytt osäkerhetsscenario, som är betingat av regionala krishärdar, vilka kännetecknas av internationellt agerande terrornätverk och dess aktioner, och som är utsatta för dessa.
Men det stämmer också att Förenta staterna och EU uppfattar detta hot på olika sätt och också reagerar olika på det.
Förenta staterna anser att man befinner sig i krig med den internationella terrorismen, och tar sig rätten att också kunna anfalla i förebyggande syfte.
Det gjorde de i Afghanistan och i Irak, och de grundar sig därvid på sin militära styrka, och Europeiska unionen har ingenting jämförbart att sätta upp mot den.
Under dessa förhållanden är den europeiska närvaron och definitionen av uppgifterna helt annorlunda.
Européerna har hittills varken velat eller varit i stånd att sätta upp militära fronter mot internationella hot.
Dess engagemang i krissituationer - vare sig det gällt Afghanistan, som jag i dag just kommit tillbaka från, eller det som nu planeras i Kongo - är därför enligt min åsikt hedrande, men alltför symboliskt och alltför illa sammanhållet.
Att bara visa flagg räcker inte.
Sådan närvaro - hur viktig den än kan vara - medför därför till och med mycket svårkalkylerade säkerhetsrisker och väcker ofta förväntningar som vi inte kan uppfylla.
Så länge Europeiska unionens medlemsstater inte är beredda att också öka sina försvarsbudgetar i motsvarande mån och sörja för skäliga medel och militära styrkor, låter alla dessa doktriner eller strategier som en läpparnas bekännelse.
Med tanke på de motsättningar som också finns inom EU är försöket till en gemensam strategi snarare ett försök att dölja olika uppfattningar än att undanröja dem, och det bör vi akta oss för.
Skapandet av strategier och gemensamma funktioner, exempelvis också funktionen med en egen europeisk utrikesminister - som jag principiellt välkomnar - ersätter ju inte på långt när bristen på politisk vilja att också ge liv åt en gemensam europeisk politik och säkerhetsstrategi.
Problemet med en europeisk-amerikansk dualism och ett fjärmande mellan Förenta staterna och Europeiska unionen kan bara få negativa effekter när man söker efter en gemensam europeisk säkerhetsstrategi.
