# ID: svediakorp-gov437429
# author: Brok (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 926
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr höge representant, kolleger!
Jag tror att händelserna i år och under de senaste åren har visat att vi i denna fråga faktiskt måste ha ett klart koncept.
Kommissionsledamot Patten har redogjort för hur många områden Europeiska unionen redan agerar på.
Det vore kanske klokt att också någon gång för oss själva sätta in detta i ett internt sammanhang, så att man klargör den ömsesidiga nyttan av dessa instrument, som på många områden absolut tål att visas.
Här är naturligtvis särskilt de frågor, som står i samband med utlands- eller utvecklingsstöd, av motsvarande stor betydelse.
Det innebär att när det gäller förebyggande och förhindrande av fattigdom måste risken för spänningar minskas.
Det måste även bli klarare både i de agerandes medvetande och bland den europeiska allmänheten att detta också är instrument för ett utrikespolitiskt förhållningssätt, som ligger i våra medlemsstaters intresse.
I detta sammanhang, när vi talar om förebyggande åtgärder, där så mycket görs, är det som Solana här har sagt i själva verket riktigt, nämligen att man måste finna en riktig blandning av förebyggande åtgärder och militär förmåga, och även av återuppbyggnadsåtgärder som skulle bli nödvändiga efter aktionerna.
Jag tror att det här finns brister både i medvetandet och i praktiken.
När vi verkligen helt riktigt vidtar dessa förebyggande åtgärder, kan vi konstatera att detta enbart ändå inte stärker Europeiska unionens inflytande, eftersom det krävs en möjlighet till militära insatser för att visa att man också skulle kunna handla annorlunda.
Detta är en erfarenhet som vi gjorde på Balkan redan i början av 90-talet, när de europeiska förhandlarna förhandlade fram 34 vapenstilleståndsavtal - jag är inte säker på den exakta siffran -, men när inget av dem tjänade något till, eftersom Milosevic klart visste att vi inte hade möjlighet att ingripa militärt för att se till att vapenstilleståndsavtalen iakttogs.
Nu har man stegvis dragit konsekvenserna av detta ända fram till toppmötet i Köln och ännu längre, i Saint-Malo och vid många andra tillfällen, vilket nu har bidragit till att vi kommit framåt.
Men också här ser vi att detta först måste byggas in i en verklig strategi, att det ännu inte fungerar fullständigt och att vi ännu inte vet hur detta skall ske, för här måste vi naturligtvis bedöma bestämda detaljer.
Hur skall vi faktiskt inordna kampen mot terrorismen, och hur långt räcker instrumenten?
Delvis har den amerikanska argumentationen i samband med Irakkriget också varit en argumentation i samband med terrorismen.
Är vi själva på det klara med hur långt klassiska militära medel också kan användas för att bekämpa terrorismen?
Samma sak gäller för icke-spridning.
Kan sådana händelser, där man kanske med en enda förebyggande attack skulle kunna förstöra ett kärnkraftverk, så att möjligheten att producera kärnvapen omintetgörs, vilket exempelvis israelerna gjorde i Irak i början av 80-talet, vara delar av en strategi, där vi eventuellt kan utveckla en kapacitet med få förluster i människoliv eller knappast några alls, så att oerhört stora senare risker och krig kan förhindras.
Jag tror att vi måste besvara dessa frågor.
Jag formulerar det här bara som frågor, men det måste vara en del av ett bestämt samlat koncept, för att också, jämförbart med Bushadministrationens strategi, ha något underlag där vi urskiljer både likheter och skillnader, och där vi på den grundvalen sedan i förbindelsen med Förenta staterna på en stabil grund också kan föra de samtal som är nödvändiga för att åstadkomma ett gemensamt handlande eller kanske åstadkomma ett närmande, vilket på amerikansk sida sedan skulle bidra till att göra det möjligt att komma bort från ensidigheten.
Jag håller med om att Europeiska unionen i sig själv är en säkerhetspolitisk åtgärd, detta är ett av de första motiven.
Fortsättningen på Europeiska unionen, som helt klokt bör vara multilateralt och inte bara bilateralt organiserat, med tanke på ett europeiskt ekonomiskt område, plus våra förbindelser med Ryssland och tredje världen samt med Medelhavsområdet, är av avgörande betydelse, men vi måste i detta sammanhang faktiskt överväga hur fortsättningen skall bli med Förenta staterna, och jag tror att enbart förbindelsen via Nato på sikt inte kommer att vara bärkraftig.
För Nato och de transatlantiska förbindelserna behövs det två villkor, som också måste uppfyllas från vår sida: bara om vi är starka är vi partner, som också tas på allvar, och partnerskap existerar bara om båda är med och beslutar, och inte när en beslutar och den andra bara följer med.
Det måste vi också skapa förutsättningar för.
Den andra punkten i detta sammanhang är att vi måste ställa förbindelserna på en bredare basis, som inte bara är säkerhetspolitisk och militär, och därför är det nödvändigt att vi tar nya initiativ till diskussioner, som vi hade i början av 90-talet, som jag kanske skulle vilja sammanfatta under begreppet transatlantisk marknadsplats, för att på denna grundval kunna erbjuda något på flera av Europeiska unionens ansvarsområden.
Förenta staterna och vi har avtal med alla möjliga länder i världen, men Förenta staterna och Europeiska unionen har inte något avtal med varandra.
Jag tror att vi någon gång bör tänka över detta, för att göra en sådan strategi komplett.
(Applåder)
