# ID: svediakorp-gov437427
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,803
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag kommer så detaljerat och kortfattat som möjligt att informera er, ärade ledamöter, om det arbete som genomförs när det gäller vad vi skulle kunna kalla för den europeiska säkerheten.
Ärade ledamöter!
Som ni säkert minns fick jag ett mandat vid mötet på Rhodos för att lägga fram ett dokument inför Europeiska rådet i Thessaloniki, som förmodligen inte blir det sista, om de frågor som rör den europeiska säkerheten.
Jag skulle vilja betona att det viktiga är att Europeiska unionen för första gången vill ha ett dokument av det här slaget, att inte bara medlemsstaterna har sina, utan att Europeiska unionen, gemensamt, vill ha en säkerhetsstrategi.
Det är första gången som detta görs och jag vill betona att jag anser det vara ett viktigt steg i uppbyggandet av ett Europa som går framåt på den politiska vägen.
Till att börja med utgår jag från en grundläggande förutsättning, vilken hela strategin härrör från.
Jag anser att ett Europa av de här proportionerna, med 25 demokratiska medlemsstater, vars befolkning inom kort kommer att vara dubbelt så stor som Förenta staternas, som kommer att vara fyra gånger större än Japans befolkning (jag tar de två länder som liksom vi har en stark valuta som exempel), som står för cirka en fjärdedel av världens BNI, inte kan undgå, och jag insisterar på detta, att vara en världsledande aktör.
Vare sig vi vill det eller inte måste vi vara en världsaktör.
Med utgångspunkt från den principen, som jag djupt tror på - och jag hoppas att även ni gör det - bör hela teorin om hur Europa skall agera när det gäller säkerhetsfrågorna utvecklas.
Arbetet med strategidokumentet är snart slutfört och det kommer att läggas fram inför stats- och regeringscheferna nästa torsdag och fredag i Thessaloniki.
Jag kommer övergripande att redogöra för hur strategin är uppbyggd.
Dokumentet inleds med en analys av hur säkerheten ser ut i vår omvärld, det handlar naturligtvis om de regionala konflikterna och orsakerna till dessa konflikter, som berör oss: fattigdom, social uteslutning, brist på naturresurser.
Även de nya hoten analyseras, till exempel den internationella terrorismen, spridning av massförstörelsevapen och stater i upplösning.
Med utgångspunkt i denna analys handlar det andra kapitlet om de viktigaste strategiska mål som denna strategi bör innehålla enligt vår åsikt.
Det främsta strategiska målet är naturligtvis att utvidga och stabilisera säkerhetszonen runt vår Europeiska union, det vill säga runt vår kontinent, mot öst och syd.
Jag anser att det dokument som kommissionen nyligen lade fram om det nya Europa och Europas gränser har stor anknytning till frågan om hur Europeiska unionen bör gå tillväga för att upprätthålla säkerheten i det närmaste grannskapet.
Det andra viktiga strategiska säkerhetsmålet måste, enligt vår åsikt, vara att stärka den internationella ordningen.
Jag anser att Europas känsla för den internationella ordningen antagligen kan beskrivas enligt följande: vi är effektiva och multilaterala och vi måste skapa en internationell ordning som grundas på effektiv multilateralism.
Det är utgångspunkten för vårt arbete och vi vill fortsätta arbeta för att värna om den europeiska säkerheten genom alla organisationer, och framför allt genom Förenta nationerna.
Vi har naturligtvis mer specifika aktörer, till exempel Förenta staterna, Ryska federationen och andra stora länder eller stora internationella aktörer.
Men vad jag emellertid skulle vilja säga, och vårt syfte är att denna djupgående reflexion återspeglas i dokumentet, är att för att kunna garantera ett effektivt multilateralt system, och närmare bestämt, för att Förenta nationernas system skall vara trovärdigt, måste vi vara beredda att se till att alla Förenta nationernas principer uppfylls och att FN får den trovärdighet som organisationen förtjänar.
När någon princip, som stadgan om de mänskliga rättigheterna eller säkerhetsrådets resolutioner inte uppfylls, kan inte Europeiska unionen förhålla sig passiv, den måste agera, och den måste agera med alla medel som den har sitt förfogande, och de är många.
Europeiska unionen har lyckligtvis en hel samling medel för att agera, från diplomatiska ansträngningar till fredsbevarande åtgärder.
Hughes, som inte är här just nu, kom med ett användbart påpekande, om hur Europeiska unionen också kan spela en viktig roll när det gäller effektiv dialog om det uppstår en konflikt.
Men vi måste ha modet att säga till oss själva att så fort de principer och normer som vi alla har beslutat att försvara inom ramen för denna effektiva multilateralism inte uppfylls, måste Europeiska unionen även vara beredd att hantera dessa överträdelser av de internationella överenskommelserna eller avtalen, vare sig de är politiska eller av annan karaktär.
Den tredje punkt som vi måste ta upp är avslutningsvis hur vi skall ta itu med de nya hoten, nämligen terrorismen, spridning av vapen, stater i upplösning ...
Om dessa frågor, som är nya, eller åtminstone har en ny karaktär, även om några av dem har funnits i många år, måste det sägas att de utgör risker, hot, som är annorlunda än de som vi har upplevt tidigare.
Under hela kalla kriget var vi vana vid att ha hoten vid våra gränser.
I dag kanske vi har det främsta hotet långt från våra gränser och det är därför nödvändigt att vår kapacitet räcker bortom våra gränser.
När vi i Helsingfors i slutet av 1999 fick uppgiften att börja fundera på hur Europeiska unionen skulle kunna genomföra civila och militära utplaceringar, tror jag att man på något sätt även tänkte på den möjligheten.
Även dessa nya hot är dynamiska, och därför måste vi förebygga dem, vi måste så snart som möjligt se till att de inte omsätts i verkligheten, vare sig orsaken till dem är hunger, klimatförändringar eller konflikter av annat slag: etniska eller religiösa konflikter.
Jag anser att vi är skyldiga att snabbt förebygga dessa nya hot, och denna skyldighet måste finnas med i Europeiska unionens filosofi när det gäller hur vi skall agera.
Dessa nya hot är mer komplexa, mer komplicerade än de som vi har upplevt tidigare, och svaret kan följaktligen inte vara enkelt.
Man kan inte svara med enkla åtgärder på ett komplicerat läge; man måste svara med komplicerade åtgärder på ett komplicerat läge, och enligt min mening skulle det vara ett misstag att tro att dessa problem har en militär lösning.
Det har de inte enligt min åsikt, och vad vi följaktligen måste göra är att använda alla medel, hela den samling av medel som Europeiska unionen förfogar över, som sträcker sig från, jag upprepar detta, diplomati, humanitärt bistånd, krishantering, handel, sanktioner osv., till krishantering med militära medel.
Men jag tror att det skulle vara ett mycket allvarligt misstag att tro att den typen av hot endast har en militär lösning.
Jag anser att det till och med är ett misstag att tro att tyngdpunkten i kampen mot dessa nya hot är strikt militär.
Avslutningsvis skulle jag vilja att dokumentet avslutades med ett krav på ett Europa som har tydliga särdrag, ett Europa som måste vara mer aktivt på världsarenan och som följaktligen måste ha den politiska viljan för att agera.
Jag hoppas att den diskussion som har förts inom konventet under de senaste månaderna kommer att leda till att inte bara parlamentet, utan också Europas medborgare drar slutsatsen att om vi verkligen vill anta vår rättmätiga position i världen, med den rikedom och det välstånd som råder i Europa, medför detta också skyldigheter för vår del.
Och de skyldigheterna måste vi uppfylla.
Följaktligen anser jag att det är av grundläggande vikt att vi agerar i större utsträckning, och att det finns en större politisk vilja för att agera.
Om vi vill agera måste vi ha kapacitet för att göra det och därför måste vi också göra en ansträngning för att utveckla militära och civila medel, och jag vill inte dölja att det krävs mer resurser för att vi skall kunna ha fler medel för att agera och för att vi skall kunna vara betydande i världen.
Europaparlamentet och de nationella parlamenten, de nationella regeringarna, måste inse att verkligheten ser ut på det viset; om de inte gör det är det faktiskt hyckleri.
Vi kan inte gråta framför TV: n när vi ser andras lidande om vi inte är beredda att göra vad vi måste.
För att vi skall kunna göra vad som behövs krävs det resurser och de resurserna måste nödvändigtvis komma från medborgarna på vår kontinent, från vår Europeiska union.
Medborgarna måste vara generösa nog att betala för de resurser som behövs för att vi skall kunna agera på det sätt som krävs av oss varje dag.
I mitt första inlägg talade jag om operationen i Kongo.
Den är ett exempel på vad vi eventuellt måste göra i framtiden och vi måste säkerligen göra det i större omfattning.
Vi genomför detta för närvarande med hjälp av de medel som vi har gemensamt, men också tack vare medel från vissa stater som kan axla det ansvaret, andra kan inte göra det.
Vi måste följaktligen göra en gemensam ansträngning för att också upprätthålla en nivå av resurser som gör det möjligt för oss att spela den roll vi vill i världen.
Jag upprepar att vi behöver ett synligare Europa, som har viljan att agera, som har resurser för att omsätta denna vilja i praktiken och som också är samstämmigt i sitt agerande.
Att agera samstämmigt betyder att det måste finnas ett sammanhang mellan Europeiska unionen och unionens samtliga institutioner och mellan unionen och dess medlemsstater när det gäller hela ansträngningen, till exempel en diplomatisk ansträngning.
Tänk ett ögonblick på det diplomatiska nätverk som Europeiska unionen och samtliga medlemsstater skulle ha tillsammans, det skulle vara mycket större än det land som har det största diplomatiska nätverket.
Om vi utnyttjade detta för ett särskilt syfte, skulle vi utan tvivel vara tusen gånger effektivare än vi är för närvarande.
Jag anser att det dokument som vi kommer att lägga fram inför stats- och regeringscheferna på torsdag och fredag, i Thessaloniki, går i den riktningen, och jag tror att det ligger i linje med idéerna hos de flesta ledamöter av parlamentet.
(Applåder)
