# ID: svediakorp-gov437416
# author: Menéndez del Valle (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 285
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som föredragande för betänkandet om Mellanöstern beslutade jag för några månader sedan att koncentrera det på färdplanen.
Det föreföll mig absurt att handla på något annat sätt, när nu färdplanen för närvarande är unionens ledande princip och när den palestinska myndigheten - även om jag inte vet hur många palestinier - stöder färdplanen och den process som föreskrivs i denna.
Jag är uppriktigt talat inte så säker på att Ariel Sharon är direkt entusiastisk för närvarande, varken när det gäller fredsprocessen eller färdplanen.
Jag grundar mig på följande: när premiärministern lade fram färdplanen inför sitt parlament beskrev han den som ett nödvändigt ont och lyckades få ministärens röst efter att ha förklarat att de 14 reservationer eller ändringsförslag som har lagts fram till Washington, inte till kvartetten, inte är förhandlingsbara.
Premiärministern nämnde aldrig den nödvändiga avvecklingen av bosättningarna, som är nyckeln för att nå en genomförbar palestinsk stat.
Den 27 maj förklarade premiärminister Sharon dessutom för Knesset att bosättningarna inte kommer att diskuteras inom ramen för färdplanen, utan bilateralt mellan Jerusalem och Washington.
Och israelisk TV informerade den 10 juni om att Washington hade accepterat denna begäran från Israel.
Mot bakgrund av dessa uppgifter, och i det fall de bekräftas, skulle jag vilja fråga den höge representanten om han anser, och detta gäller särskilt uppgiften om ett bilateralt avtal om bosättningarna mellan Jerusalem och Washington, att detta skulle innebära att färdplanen överträds.
Jag vill också fråga den höge representanten om de 14 reservationerna eller ändringsförslagen från Israel enligt hans åsikt, och om de godtas, skulle kunna göra slut på fredsprocessen.
