# ID: svediakorp-gov437399
# author: Galeote Quecedo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 709
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De båda parternas godtagande av färdplanen har följts av en enorm våldsvåg i regionen och detta är tyvärr ett relativt vanligt förekommande och känt fenomen.
När situationen ser hoppfull ut uppenbarar sig alltid personer och beteenden som med extremistiska och radikala medel alltid är beredda att undergräva fredsansträngningarna.
Nu är emellertid världssamfundet, Förenta nationerna och Europeiska unionen djupt involverade i händelseutvecklingen - och Europeiska unionens ledarroll får inte underskattas - samt Förenta staterna och Ryssland.
Det finns ett faktum som jag anser vara obestridligt, nämligen att offren sedan den andra intifadan kan räknas till över 2 700 på den palestinska sidan och nästan 800 på den israeliska.
Det vill säga, alla förlorar på detta: israelerna förlorar sin säkerhet och palestinierna förlorar sina möjligheter till ekonomisk och politisk utveckling, kort sagt, möjligheten till välstånd för sitt folk.
Europeiska unionen lägger för närvarande särskild vikt vid att förstärka sina diplomatiska ansträngningar, för att - Solana tog upp det - freden skall bygga på tanken om två stater, den israeliska och den palestinska, som lever i fred och säkerhet.
När vi nu står i begrepp att rösta om ett viktigt resolutionsförlag om de transatlantiska förbindelserna, anser jag att det är på sin plats att vi ger uttryck för hur glädjande vi tycker att det är att Förenta staterna är beredda att, tillsammans med oss, anstränga sig för att komma vidare med färdplanen, och jag anser att de uttalanden som Förenta staternas president gjort efter de senaste vålds- och terroristdåden i den regionen, är en garanti för det.
Det är dags att gå vidare och att understödja de framgångar som redan har nåtts, att fortsätta arbeta på grundval av färdplanens tillämpning.
Det är brådskande att inrätta uppföljningsmekanismen och att göra den operativ så snart som möjligt.
Enligt min åsikt har såväl Förenta staterna som Europeiska unionen och Förenta nationerna tillräckliga resurser på området för att inleda denna viktiga uppgift, och vi européer måste arbeta fullständigt pragmatiskt och realistiskt med de här frågorna.
Vi bör följaktligen glädja oss över att världssamfundet i dag deltar mycket aktivt i fredsprocessen, och att världssamfundets deltagande nu betraktas som oumbärligt av alla.
Enligt min åsikt har vi européer dessutom två ofrånkomliga uppgifter framför oss: för det första måste vi ge allt vårt stöd till den palestinska premiärministern, Abu Mazen, och hjälpa honom att vinna det förtroende han behöver från det palestinska folket, Israel och världssamfundet.
Därför, herr talman, anser jag att det är viktigt att parlamentets presidium bjuder in Abu Mazen, så att han kan dela med sig av sina intryck och åsikter till parlamentet.
Resultaten från hans möte i går med 13 organisationer visar på att denna uppgift är brådskande.
Vi måste hjälpa Abu Mazen att övertyga den palestinska befolkningen och den regering som han leder, vars chef är - och det får vi inte glömma bort - president Arafat, befinner sig i ett historiskt läge.
På tal om det vill jag ge uttryck för mitt missnöje med den isolering som president Arafat utsätts för, som enligt min åsikt inte är till nytta för någon.
Den andra uppgiften som tillkommer oss enligt min åsikt, och detta slog parlamentets delegation för förbindelserna med Israel fast, är att vi måste anstränga oss för att återvinna det israeliska samhällets förtroende, ett samhälle som lever i ett ständigt skräcktillstånd inför terroristattackerna.
När det gäller frågan om terrorismen anser jag att parlamentet har uttryckt sig tydligt och kraftfullt, och det måste vi göra även i fortsättningen.
Inga terroristhandlingar är berättigade, vi får inte göra någon åtskillnad mellan terroristerna eller deras offer.
Herr talman!
Jag vill inte avsluta mitt inlägg utan att välkomna kollegerna från Irans parlament och jag vill säga att jag instämmer i vad den höge representanten har sagt till Iran, särskilt den uppmaning han riktade till de iranska myndigheterna.
Iran är verkligen ett storslaget land, och parlamentet bör - vilket vi alla hoppas och önskar - förstärka sina vänskapsband med Iran.
