# ID: svediakorp-gov437398
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,520
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den höge representanten har just vältaligt visat hur lite det är som skiljer hopp och förtvivlan i Mellanöstern.
Sedan färdplanen lagts fram och efter toppmötena i Sharm el-Sheik och Aqaba, tycktes det som att utsikterna för fred hade förbättrats.
Tyvärr innebär det fortsatta våldet återigen att detta är långtifrån säkert.
Vi, Europeiska unionen - och än mer folken i Mellanöstern - har inte råd att missa den möjlighet till fred som har skapats av färdplanen, hur liten den än må vara.
Nu är det viktigare än någonsin att färdplanen genomförs utan att bli tagen som gisslan av extremister som inte önskar fred.
Trots våldet i förra veckan hoppas jag att palestinier och israeler, med stöd från det internationella samfundet, kommer att kunna skapa tillräckligt mycket förtroende för att gå vidare.
Vi måste också fundera på hur vi i Europeiska unionen kan bidra till detta.
Jag kan se flera områden där Europeiska unionen och, i synnerhet, kommissionen skulle kunna lämna användbara bidrag:
För det första bör vi fortsätta att stödja institutionsbyggande och reformer på den palestinska sidan, som vi redan har gjort med framgång i det förflutna.
För det andra bör vi bidra till övervakningen av färdplanen och utöva tryck på arabstaterna att hjälpa till genom att upphöra att finansiera extremistgrupper och stänga dessa gruppers kontor.
Vi bör även utöva tryck på Israel att moderera sina reaktioner på de obeskrivligt ohyggliga självmordsbombningarna som har fördömts av många arabiska ledare.
Vi kommer att fortsätta med vårt konkreta stöd för reformprocessen och kommer även att bistå den nya palestinska regeringen med att uppnå sina ambitiösa mål.
Under 2003 kommer gemenskapen att bidra med ett stödpaket på 132 miljoner euro för en institutionell reform och för att svara på den försämrade ekonomiska och humanitära situationen.
Men det är tydligt att reformen måste gå längre även på andra områden.
Ett som jag särskilt har ansatt palestinska tjänstemän med, till och med den här veckan, är rättsväsendet.
Vi önskar även att val skall hållas vid slutet av färdplanens första fas.
Kommissionen har arbetat mycket med den palestinska myndigheten, i synnerhet med finansministern, Salam Fayyad, vilket, och det gläder mig att säga, har lett till en framgångsrik reformprocess.
Detta är inte på något vis avslutat och vi fortsätter därför att arbeta ingående med den palestinska myndigheten om reform som villkor för vårt stöd under detta år.
Minister Fayyad har bekräftat att han med vårt senaste stöd har lyckats konsolidera den offentliga sektorns intäkter, och det finns nu mycket större insyn i budgeten med månatliga rapporter om budgetgenomförandet, till och med på Internet.
Reformerna har, tillsammans med externt ekonomiskt bistånd, gjort det möjligt för honom att öka utgifterna i Gaza och på Västbanken sedan början av året genom att täcka innestående fordringar och löneutbetalningar.
Att höja den totala efterfrågan var, enligt hans mening, det viktigaste bidraget som var möjligt i detta skede för att lindra de allvarliga begränsningarna för den palestinska ekonomin.
Lättade begränsningar i rörelsefriheten, inklusive till Jordanien och Egypten, skulle vara till stor hjälp för att blåsa nytt liv i den ekonomiska aktiviteten, som ett möjligt nästa steg.
Det behövs fler framsteg.
Nästa vecka kommer den gemensamma kommittén för Europeiska unionen och Palestina att diskutera alla dessa frågor.
Vi kommer även att utforska sätt och medel för att utnyttja interimsavtalet om associering bättre.
Som medlem av kvartetten måste Europeiska unionen undersöka övervakningsmekanismen.
Alla deltagare i kvartetten bör kunna bidra.
Kommissionen är förvisso beredd att stödja detta viktiga arbete med våra erfarenheter av reform och institutionsbyggande, men även från de ekonomiska och humanitära områdena.
Det finns ett annat område där vi inom Europeiska unionen behöver intensifiera våra ansträngningar: kravet i färdplanen att alla arabstater skall avbryta offentlig och privat finansiering av grupper som är inblandade i våld och terror.
Vi diskuterade detta vid Europa-Medelhavsmötet på Kreta.
Vi uppmuntrade arabstater att kanalisera biståndsmedel genom det enda kontot för finansministeriet i den palestinska myndigheten.
Men vi bör använda vårt partnerskap med arabländer för att ta itu med denna ytterst viktiga fråga.
Det finns emellertid frågor kring färdplanen som vi snarast måste ta itu med tillsammans med Förenta staterna: till exempel, de snabbt växande bosättningarna och den så kallade säkerhetsmuren som naggar på Västbanken.
Båda undergräver den tänkta tvåstatslösningen.
Den förvärrade humanitära situationen som försvåras ytterligare av restriktioner för humanitära insatser är lika bekymmersam.
Dessa nya åtgärder har en negativ inverkan på internationella givares arbete och kommer att göra det allt svårare, om inte rentav omöjligt, att genomföra insatser för humanitär hjälp och utveckling.
Vi välkomnar, emellertid, förtroendeskapande åtgärder på den israeliska sidan som till exempel att så kallade illegala bosättningar tas bort, utegångsförbud hävs, fångar släpps fria och att fler arbetstillstånd görs tillgängliga för palestinier.
Fler proaktiva åtgärder skulle bidra till att vinna befolkningens hjärtan och sinnen och minska dragningskraften och inflytandet för de som motsätter sig fred med sådan förbittring.
Som jag sade tidigare är vi villiga att hjälpa, men det är de israeliska och palestinska parterna som måste ta det första steget.
Utan politisk vilja och engagemang från deras sida kommer ingenting att förändras och dödandet att fortsätta.
Låt mig bara säga ytterligare några ord för att följa upp vad den höge representanten sade om Iran och vårt förhållande till Iran.
Jag hälsar, som ni herr talman, en delegation från Irans parlament välkommen till åhörarläktaren här i dag.
Jag har också kunnat glädja mig åt diskussioner med dem den här veckan och jag har faktiskt även diskuterat med dem i Teheran.
Under det senaste året och mer än så har vi gjort klart för våra samtalspartner i Iran att vi vill utveckla ett sofistikerat mångsidigt förhållande med dem.
Ett förhållande som erkänner att Iran är en stor förislamisk civilisation, som erkänner Irans ofantliga geostrategiska betydelse i regionen och i världen, och som erkänner att utgången av debatten om demokrati i Iran är viktig inte bara för regionen utan för oss alla.
Det är en uppriktig debatt och vi observerar den och lyssnar på den med betydande intresse.
Vi har, som kammaren känner till, inlett en rad diskussioner med Iran.
Vi följer tre spår i diskussionerna: ett om mänskliga rättigheter, ett om politiska frågor som till exempel användning, framställning och spridning av massförstörelsevapen, och det tredje handlar om handel och samarbete.
Vi har haft två diskussionsrundor om de första två av dessa frågor, tre diskussionsrundor om de första två, och fyra diskussionsrundor om handel och samarbete.
Rådet har hela tiden gjort fullständigt klart att framsteg i dessa diskussioner är sammanlänkade, att vi inte kan göra framsteg på ett område om det inte går att visa att vi gör framsteg på de andra.
Vi kan framhålla vissa framsteg.
Vi kan tyvärr inte framhålla så stora framsteg till följd av dialogen om mänskliga rättigheter som vi skulle önska, även om vi välkomnar, till exempel, avtalet om att låta särskilda FN-rapportörer återvända till Iran.
Det har gjorts betydande framsteg i agendan för handel och samarbete med mycket goda och grundliga diskussioner från båda sidor.
Jag måste säga att i politiska frågor och i synnerhet i den fråga som den höge representanten tog upp - kärnkraftsfrågor och insyn i Irans kärnkraftsprogram - har vi inte gjort så stora framsteg som vi skulle önska.
Detta är inte en ny fråga för oss.
Vid varje möte som jag har haft med en iransk befattningshavare - varje möte - har vi uppmanat Iran att underteckna tilläggsprotokollet till avtalet med Internationella atomenergiorganet.
Detta framhölls av den höge representanten och mig när vi reste till Teheran omedelbart efter den 11 september.
Jag framhöll det återigen under mitt mycket värdefulla besök i Teheran för inte så länge sedan.
Så detta är inte en fråga som Europeiska unionen först på sistone har börjat bekymra sig för.
Det handlar inte om att vi skulle upprepa andra människors farhågor.
Detta är viktiga frågor för oss och vi vill att något görs åt dem.
Iran är en suverän nation och fattar sina egna beslut men jag hoppas att landet kommer att fatta beslut som gör det lättare för Iran att komma överens med Europa, att komma överens med resten av världen och för Europa att komma överens med Iran.
Det är vad vi hoppas på men det måste vara en dubbelriktad process.
I Iran måste man inse att vi menar dödligt allvar när vi talar om massförstörelsevapen, kanske inte lika dödligt som vapnen, men vi menar absolut allvar med vad vi vill se för resultat av det här.
(Applåder)
