# ID: svediakorp-gov437391
# author: Fiori (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 490
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror vi alla gläder oss åt att få delta i ett historiskt ögonblick, och detta är sannerligen ett historiskt ögonblick, för bortsett från tvister och skilda ståndpunkter som vi har fått höra också i dag, så delar vi helt och fullt de synpunkter som framförts av Méndez de Vigo.
För första gången i historien har vi lyckats förena suveräniteten med skyddet av rättigheter genom att lämna begreppet demos som vi har lärt känna, och lanserat Europatanken i en framtid vars gränser ligger helt i våra egna händer.
Naturligtvis kommer vi också att hitta defekter, men med tanke på att man har fört omfattande resonemang i inledningen och bland annat citerat Thukydides, skulle jag vilja påminna mina kolleger om det som de gamla grekerna sade: historien är aldrig perfekt, för om den vore det, så skulle den sakna en fortsättning.
Jag tänker inte göra en detaljerad genomgång av fördragstexten, utan jag nöjer mig med att utfärda en varning och redovisa en besvikelse.
Som parlament måste vi vara försiktiga när det gäller kriteriet med enhälliga beslut.
Vi har framför oss en text som lanserar gemenskapsmetodens anda mot nya djärva mål, och eftersom ett konstituerande fördrag, med dess många skönhetsfläckar, för oss är ett kort av avgörande betydelse som vi kan spela ut för att öka Europas konkurrenskraft, har kravet på enhälliga beslut i ett Europa som består av femton medlemsstater - något som vi har erfarenhet av - redan varit svårt och kanske till och med omöjligt att uppfylla i många känsliga ögonblick.
Enhälliga beslut i ett EU som består av 25 medlemsstater riskerar att bli ett allvarligt problem, framför allt om det handlar om att fatta beslut i ekonomiska frågor eller skattefrågor.
Jag är rädd för att hypotesen om vetorätt, som fortfarande verkar cirkulera, skulle kunna leda till ett veritabelt självmord, skulle kunna leda till att det europeiska området - som är världens största gemensamma marknad eller åtminstone en av de största - enbart blir detsamma som summan av olika nationella intressen: detta är något som vi vaksamt måste försöka undvika.
Besvikelsen kommer sig av att jag med stigande förvåning har lyssnat till diskussionen om inledningen för att besluta om man bland de grundläggande faktorer som bidragit till att skapa en gemensam identitet även bör nämna religionen, dvs. kristendomen.
Låt mig påminna om att den europeiska identiteten är resultatet av en plågsam frigörelse, som i vår historia inte har saknat tragiska aspekter, och som under alla omständigheter alltid har lett till en pånyttfödelse och en tillväxt.
Jag tror att detta, ur andlig synpunkt, är en av de komponenter som gör kristendomen stor och som gör den till en universell utgångspunkt.
Detta är något som jag vill se en ytterligare diskussion kring.
