# ID: svediakorp-gov437381
# author: Ribeiro e Castro (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Om förslaget till konstitution som konventet har kommit fram till vore det utmärkta dokument som uttrycks av våra kolleger, och om våra folk verkligen upplever det som något nödvändigt, skulle champagnen som vi drack här för en vecka sedan ha druckits i våra länder.
Den hymn som sjöngs här skulle också ha sjungits i våra länder.
Men det blev inte så.
Festen nådde inte utanför dessa väggar, dvs. strömmen kan fortfarande inte passera och det är ett allvarligt problem som konventet inte tycks ha löst.
Vi vill att Europa skall fungera bättre, men vi menar att det inte sker här.
Återigen följdes en felaktig metod och vi är rädda för att denna text än en gång förebådar de spänningar och frustrationer som uppstod i Amsterdam och Nice.
Vi godtar inte att man ville börja om på nytt, glömma historien, de värden som finns sammanflätade med våra rötter, särskilt det kristna som står inskrivet och skrivet överallt i vår verklighet.
Vi menar att konventet var bra för att göra alternativen och deras konsekvenser tydligare.
Men det har emellertid inte tjänats som förevändning för ett brådskande beslutsfattande - långt därifrån!
Det räcker för övrigt med att titta på agendan i Nice och agendan i Laeken.
Kommer fördragen verkligen att förenklas?
Då vi får ett fördrag med fler än fyrahundra artiklar och åtminstone fem protokoll, har då någon ordentlig ansträngning till förenkling skett eller är det ett misslyckande?
Och vad kan man säga om de nationella parlamentens delaktighet, där det enligt min åsikt inte skett några riktigt betydande framgångar när det gäller deras delaktighet i den europeiska integreringen?
I Laeken ville man ha mer demokrati och öppenhet.
Men själva sättet som konventet fungerar på är ett dåligt exempel och ett dåligt omen för framtiden: dess verksamhet är underordnat dess ordförandes impulser och vad jag skulle kalla en? samtyckeskrati?, ett slags demokrati utan val, där det aldrig har förekommit en omröstning.
I Laeken ville man också att Europeiska unionen skulle komma närmare sina medborgare.
Jag är inte så säker på att det har skett.
Jag är t.o.m. rädd för att unionen kommer att hamna längre ifrån medborgarna om man får för sig längre fram att sluta med roterande ordförandeskap.
Vad förväntar jag mig då av regeringarna?
Jag förväntar mig att de tar denna förpliktelse gentemot medborgarna på allvar, som en grundval för sitt arbete.
Jag förväntar mig att de lever upp till demokratin och lyssnar, lyssnar på sitt folk.
Folket har legitimitet att besluta för detta är den legitimitet som de fick sig beviljad demokratiskt genom val och rättsligt genom fördragen.
(Applåder)
