# ID: svediakorp-gov437376
# author: Brok (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 885
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Även mitt tack går till kollegerna Méndez de Vigo och Hänsch.
Jag vill också genast säga att vår grupp anser att förslaget till konstitution är värt att stödja.
Det är inte alla drömmar som mognat.
Om vi ser på de utmaningar som vi står inför med tanke på utvidgningen till 25 medlemsstater, med tanke på EU: s roll när det gäller krig och fred och den globala utvecklingen, så hade jag kunnat föreställa mig en hel del mera mod.
Jag hade kunnat tänka mig majoritetsbeslut inom utrikespolitiken - men det kommer vi förhoppningsvis att kunna omförhandla lite grand i del III.
Hur skall vi komma vidare med 25 medlemsstater utan majoritetsbeslut i fråga om vissa delar av skattepolitiken, om vi inte lyckas förbättra detta i del III?
Det betyder att jämfört med utmaningarna så kan man inte vara tillfreds, men det som uppnåtts är bättre än det som vi har, och det är det som är avgörande.
Det är bättre än det som vi för närvarande har, för Europa har aldrig utvecklats i ett steg.
Vi kan inte heller med 25 länder fastslå något slutgiltigt, eftersom man inte kan enas om det.
Walter Hallstein har fortfarande rätt när han säger att det europeiska enandet är en creatio continua, en fortlöpande skapelseprocess.
Det framsteg som är möjligt i ett bestämt historiskt ögonblick fastslås, det ingår i ett fördrag - och nu också i form av en författning - och utgör grunden för den fortsatta utvecklingen, framstegen i Europeiska unionen.
Ur den synvinkeln bör vi betrakta detta resultat.
Jag kan hålla med kollegerna Méndez de Vigo och Hänsch när de säger att detta verkligen är en stor prestation.
När vi ser på hur man i våra nationalstater ofta i flera år tvistar om att ändra en skattelag eller kanske ändra en artikel i författningen, hur utdraget det blir och hur svårt det är att komma fram till ett samförstånd eller ett beslut, så anser jag att det närmast är ett under att så många nationer, företrädda av regeringar och parlamentsledamöter, har kunnat enas om en gemensam författning.
Detta är för övrigt nästan unikt i författningshistorien.
Våra författningar skapades i länderna som en följd av att man påbörjade något nytt, som en följd av kriser, katastrofer och krig, när det fanns ett samhälleligt och politiskt samförstånd i länderna, men inte under normala förhållanden.
Att man ändå lyckats åstadkomma detta hänger mycket starkt samman med att majoriteten av konventet bestod av parlamentsledamöter, som är lösningsinriktade och inte behörighetsinriktade som diplomaterna vid regeringskonferenserna.
(Applåder)
Av den anledningen vill jag i min grupps namn rikta ett budskap till Thessaloniki: Det som parlamentsledamöter har utarbetat, får diplomater inte röra vid!
De har ingen legitimitet för att göra detta!
(Applåder)
Av den anledningen måste vi försvara det som har åstadkommits, särskilt genom parlamentsledamöternas arbete.
Även om var och en av oss har något önskemål där han inte är tillfreds, måste vi vara återhållsamma och inte kräva det på nytt under det närmaste halvåret.
I stället måste vi nu försvara det som uppnåtts och skjuta upp övriga önskemål till tiden därefter.
Då har vi en möjlighet att genomdriva detta.
Jag är också ganska optimistisk, för var och en av de regeringar som nu gnäller vill att olika delar skall ändras, men önskemålen upphäver varandra, och det är förmodligen den största säkerheten för att texten vid dagens slut kommer att gå igenom i den föreliggande versionen.
Jag anser att det också skapats ett medborgarnas Europa.
Det har alltså grundats ett staternas och medborgarnas Europa, som säkerställs genom de grundläggande rättigheterna.
Vid valen röstar medborgarna om ledarfiguren för den verkställande makten, eftersom valen till Europaparlamentet och valet av verkställande makt skall göras i ett sammanhang.
Vi måste konstatera att detta skett på grundval av en värdebunden författning.
Min grupp har kämpat för det kristliga begreppet, vi lyckades inte genomdriva det, men vi uppnådde att detta skall vara en värdebunden författning, genom att det religiösa också fastslagits som en beståndsdel som är av betydelse för framtiden, och stadgan om de grundläggande rättigheterna slår i alla fall fast dessa värden.
Vi har större handlingsförmåga.
Vi har klarhet institutionerna emellan.
Vi har funnit en balans - trots ordföranden i Europeiska rådet - som på sätt och vis förefaller mig vara balanserad.
Av den anledningen bör vi rösta för förslaget till konstitution och nästa vecka i fråga om del III föra ytterligare diskussioner, om detta skulle vara möjligt.
Vi bör i synnerhet inse att vi i fråga om utrikespolitiken måste bli bättre i den avgörande frågan, men också slå fast att vi genom det stärkta samarbetet inom försvarspolitiken har kommit otroligt mycket längre än vad som hittills diskuterats offentligt, inklusive möjligheten till en skyldighet att bevilja bistånd.
Jag anser att det av den anledningen är ett bra arbete, och att denna kammare bör stödja detta arbete!
(Applåder)
