# ID: svediakorp-gov437342
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru komissionär, mina damer och herrar!
Jag gläder mig åt den ton som Junker slog an och ber de brittiska konservativa om lite mer skärpa när de om och om igen tar upp Zimbabwe.
Vi har tagit upp detta många gånger tidigare och egentligen med sorgligt få resultat.
Inget annat land har vi antagit så många resolutioner om med så liten effekt.
Låt oss också se till proportionerna.
Zimbabwe är inte landet med det största antalet offer för krig och våld i Afrika, men inte desto mindre försämras läget ytterst dramatiskt.
Den ekonomiska situationen i landet har aldrig varit så dålig och den blir sämre för varje dag.
7,2 av de 12,4 miljoner invånarna svälter, de mänskliga rättigheterna kränks och så vidare.
Tortyr hör till vardagen och arresteringar av journalister gör tryckfriheten till ett skämt.
Zimbabwes folk äger emellertid viljan att genomföra en fredlig övergång.
MDC ökar trycket genom strejker och politiska aktioner och detta bör vi stödja.
Vi bör stödja Tsvangirai, som blev valets moraliska segrare.
Om det inte hade förekommit valfusk skulle han antagligen ha varit statschef nu.
Oppositionen ökar trycket, men alltfler afrikanska länder är också beredda att utöva tryck, det kunde vi notera i AVS-församlingen.
Det har inte alltid lett till resultat, men det var ändå viktigt att Mbeki och Nigerias president tillsammans utövade påtryckningar den 5 maj, även om detta inte tycks leda till några omedelbara resultat.
Men med vilken rätt förväntar vi oss att det skall gå undan?
Hur hanterar Europa det här trycket?
Parlamentet kräver gång efter annan att all dialog skall upphöra.
Är det den rätta metoden?
Rådet använder sig uppenbarligen av en annan metod och vill tillämpa sanktioner i den utsträckning dessa inte hindrar den normala dialogen i internationella organisationer.
Vi måste nu en gång för alla veta vad vi vill.
Jag uppmanar parlamentet att utöva tryck och att fortsätta utöva tryck, och att inte hela tiden ha delade meningar om tillvägagångssättet.
Jag stöder varje sund åtgärd som ställer Mugabes regim mot väggen, men jag förstår också att Zimbabwes folk, som redan har lidit svårt för demokratin, vill undvika att det slutar med ett blodigt krig.
Vi måste veta vad vi vill, rådet måste veta vad de vill och inte som vid mötet med G8-länderna lägga till en rad om Zimbabwe bakom kulisserna.
Sådant leder ingen vart.
Vi lider med Zimbabwes befolkning, men vi drömmer också om att demokratin till slut kommer att segra.
