# ID: svediakorp-gov437323
# author: Casaca (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Freden och rättsstatligheten har tagit ett stort steg tillbaka i Indonesien dels till följd av avbrottet i eldupphör och de förnyade fientligheterna i Acehprovinsen, dels till följd av de spänningar som nyligen har uppkommit i Irian Jaya, mera känt som Papua Nya Guinea.
Indonesien är ett av världens största länder och har den unika sitsen att de har problem inte bara på grund av sin geografi, sin historia och framför allt i samband med avkoloniseringsprocessen - vilket för övrigt redan har citerats här av vår kollega Mayer, och däri ligger också upprinnelsen till problemen med det f.d. sultanatet Aceh -, utan även problem på grund av det brutala förtrycket och diktaturen och Indonesiens expansionism som tog sig uttryck i annekteringen av Irian Jaya och det militära maktövertagandet i Östtimor.
Dessa två sistnämnda omständigheter hjälper oss att förstå allvaret och det svåröverskådliga i den situation vi nu får uppleva i detta land.
Avkoloniseringen av Östtimor, som ägde rum då Suhartos diktatur hade fallit, blev ett historiskt steg för en omkastning av denna interna expansionistiska logik, något karakteristiskt för Indonesien, samt västvärldens inställning, vilken hade stött, aktivt eller genom försummelse, erövringen av denna nya lilla nation i Sydostasien.
Vi vet ju att det inte handlade om en fredlig aktion.
Den kunde bara ha skett på ett bra sätt om en extern militärstyrka hade satts in.
FN visade ju sin oförmåga att på egen hand bemöta den beväpnade indonesiska reaktionen.
Därför, samtidigt som jag är medveten om att det inte tjänar någonting till att alltid uttala sig mot väpnade aktioner, får det oss att tro att vi befinner oss i en situation där, så som det understryks i vår gemensamma resolution, allt måste göras för att få slut på den väpnade konflikten och försöka öppna dialogen igen mellan den indonesiska regeringen och de separatistiska rörelserna i Aceh och med företrädare för Irian Jaya.
Förutom att vi tar ansvar för alla de åtgärder som krävs för att återinföra eldupphör i Aceh och dialogen med Irian Jaya bör vi också införa en utrikespolitik för Indonesien grundad på respekten för mänskliga rättigheter, för minoriteter och för en interetnisk och interreligiös dialog.
Och dessa principer skall vara överordnade geopolitiska överväganden eller ekonomiska intressen som alltid är dåliga föredömen under sådana omständigheter och som gett oss så dåliga resultat förut.
De bör också vara överordnade deterministiska överväganden såsom territoriell integritet eller rätten till självbestämmande, vilket ibland kan vara svårt att definiera i början.
