# ID: svediakorp-gov437316
# author: Keßler (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Först och främst vill jag tacka min kollega Fourtou och lyckönska henne till betänkandet!
Min grupp är av den uppfattningen att kommissionens meddelande går i rätt riktning eftersom det erkänner hur viktig klagandens roll är vid utredningen av överträdelser mot gemenskapsrätten.
Europeiska kommissionen måste bemöta medborgaren som en leverantör av tjänster och värna om medborgarens intressen.
Detta är det enda sättet att förmedla känslan av att EU är en union för medborgarna.
Unionsmedborgaren måste ständigt informeras om på vilka sätt de medborgerliga rättigheterna kan tas tillvara.
Detta bör gälla för kommissionen även om det skulle visa sig att kommissionen i ett visst fall inte är rätt kontaktpartner.
Medborgaren måste ha en känsla av att det är detta som är Europa, och jag säger Europa eftersom många medborgare inte gör skillnad på de olika institutionerna.
Medborgaren har därför rätt att få ett svar.
Därför välkomnar jag särskilt det faktum att meddelandet innefattar även denna aspekt.
Men jag hade önskat mig klarare formuleringar, nämligen att kommissionen i varje enskilt fall skall ange en alternativ rättslig utväg för klaganden.
Varje medborgare skall behandlas och informeras individuellt och personligt.
Kommissionen skall underrätta klaganden utan dröjsmål och konsekvent och då är det viktigt att klaganden också har en reell möjlighet att lägga fram sin klagan för kommissionens tjänsteenheter på plats för att närmare precisera den.
De goda föresatser som meddelandet innehåller skall nu omsättas i praktiken och får inte förbli en teori på papperet.
Liksom föredraganden är även jag av den åsikten att tidsfristen på ett år för behandlingen räcker.
Men det innebär att ett år skall bli till regel och att medborgaren kan förlita sig på att det verkligen kommer ett beslut inom ett år.
Förevändningen att kommissionen inte skulle ha tillräckligt med personal för detta godtar jag inte!
Precis som Fourtou beklagar jag att det i meddelandet inte görs någon koppling till framställningar.
Utskottet för framställningar har i åratal krävt ett bättre samarbete mellan institutionerna.
Detta togs upp redan i betänkandet av Perry och Keßler.
