# ID: svediakorp-gov437313
# author: Fourtou (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Respekten för gemenskapsrätten är en grundläggande förutsättning för Europas utveckling.
Europeiska kommissionen står som garant för att gemenskapsrätten tillämpas och måste upprätthålla goda relationer till den medborgare som inkommer med ett klagomål till en av kommissionens enheter, vare sig den klagande är vittne till en överträdelse mot gemenskapsrätten eller själv har drabbats eller förmodas ha drabbats av en sådan.
Det meddelande som ligger till grund för detta betänkande tyder på kommissionens vilja att skapa insyn och effektivitet.
Kommissionen offentliggör nämligen i konsoliderad form sin interna arbetsordning som styr förbindelserna med den klagande, precis som kommissionen har åtagit sig att göra.
Kommissionen ser vidare till att hålla kontakt med den klagande under hela den tid utredningen varar och följer då en strikt planeringskalender.
Vad som fick Europeiska kommissionen att se över sina administrativa metoder för kontakterna med de klagande var framför allt en initiativundersökning och kritik som riktats mot den europeiska ombudsmannen med anledning av ett ifrågasatt beslut rörande ett klagomål samt en upprepad begäran från Europaparlamentet.
Låt oss påminna oss om att kommissionen vid bedömningen av ett klagomål förfogar över oinskränkta befogenheter i det skede då överträdelseförfarandet inleds och i det skede då ett ärende förvisas till domstolen.
Vad det här är fråga om är alltså inte att på nytt ta upp behandlingen av klagomål utan att möjliggöra att medborgarna får information, framför allt om hur handläggningen av deras ärende fortskrider.
Vi konstaterar med tillfredsställelse att kommissionens förslag går i helt rätt riktning.
Vi bedömer att de administrativa åtgärder som kommissionen har vidtagit inom ramen för behandlingen av klagomål är synnerligen positiva och att de gör det möjligt för den klagande att fortlöpande hålla sig informerad om hur förfarandet fortlöper.
Den svarstid på ett år som kommissionen åtar sig att inte överskrida för varje enskilt fall förefaller oss dessutom högst rimlig, med tanke på antalet ingivna klagomål och hur komplicerade fallen är.
Jag saknar dock en sak i detta meddelande, och det är frågan om dubbla ingivanden av klagomål och framställningar.
Som ni vet är kommissionen inte den enda instans som tar emot medborgarnas frågor om institutionernas funktionssätt och tillämpningen av gemenskapsrätten.
Man vänder sig också i allt större utsträckning till Europeiska ombudsmannen och Europaparlamentet - via parlamentets utskott för framställningar.
Det händer således att ett klagomål som en medborgare har rest även har ingivits i form av en framställning till parlamentet, av samma medborgare.
Detta är vad jag kallar dubbla ingivanden, och var och en av dessa behandlas olika beroende på vilken institution de hamnat hos, och detta enligt olika tidsplaner, vilket som ni förstår skapar förvirring både hos medborgarna och hos institutionerna själva.
Det förefaller lika önskvärt som logiskt att de beslut som gemenskapens institutioner fattar avseende klagomål, överklaganden och framställningar blir föremål för en samordning mellan de berörda institutionerna i en självklar strävan efter effektivitet för medborgaren.
Av det skälet uppmanar vi kommissionen att omgående se över det interinstitutionella avtalet från 1989.
Vi bör också beakta att ombudsmannafunktionen sedan dess har införts i ett stort antal medlemsstater, liksom rätten att inge framställningar, vilket avsevärt har ökat antalet överklaganden.
Trots all den kompetens kommissionen har för att handlägga klagomål skulle medborgarna inte klara sig utan utskottet för framställningar som ser på de frågor som tas upp och besvarar dem ur ett mer politiskt perspektiv.
Kommissionen och parlamentet kompletterar dock givetvis varandra i uppgiften att säkerställa den effektivitet som krävs.
Behovet av information kommer för övrigt att öka under de närmaste åren i och med att tio nya medlemsländer ansluter sig till gemenskapen.
Låt mig avslutningsvis nämna en ytterst lovande satsning av kommissionen.
Det gäller inrättandet av nätverket Solvit.
Solvit syftar till att mycket snabbt - och när jag säger mycket snabbt innebär detta tio veckor plus ytterligare fyra veckor om nya problem tillkommer - lösa återkommande gränsöverskridande problem som rör den inre marknaden och därmed undvika rättsliga åtgärder.
Det originella med Solvit är att medlemsstaterna deltar i ett partnerskap tillsammans med kommissionen när ett ärende behandlas.
Detta är ett bevis på integration som för övrigt röner en allt större framgång och kommissionen är värd alla gratulationer till detta framsteg som i slutänden syftar till att förenkla medborgarnas liv, med respekt för gemenskapsrätten.
(Applåder)
