# ID: svediakorp-gov437191
# author: Corbey (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 780
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig inledningsvis gratulera de tyska veterinärerna.
De har försvarat sina yrkesmässiga intressen på ett utmärkt vis.
Låt mig också tacka vår kollega Schnellhardt.
Vad vissa delar beträffar är jag inte införstådd med tillvägagångssättet, men han har arbetat förutsättningslöst och överläggningarna har ägt rum under mycket trevliga former.
Detsamma gäller tyvärr inte alla tyska veterinärer.
Det cirkulerar en hel del vilseledande information om innehållet i förslagen.
Frågan är därför om utslaget av dagens omröstning verkligen återspeglar parlamentets åsikt?
För tydlighetens skull: jag talar nu inte för min grupps räkning.
Kollega Bart Staes har redan funnit en träffande formulerat: köttet är svagt.
För att uttrycka sig ännu starkare, en del av köttbranschen är särskilt svag när det gäller att göra processen kort med de egna missförhållandena.
Hormoner, främmande proteiner, vatteninjektioner, föroreningar och skadliga bakterier - allt detta torde låta bekant.
Vi har gjort gemensam livsmedelssäkerhet till en av de främsta prioriteringarna under vår mandatperiod.
Vi har lyckats fastställa allmänna principer för den europeiska politiken för livsmedelssäkerhet.
Tillsammans har vi beslutat att producenten skall bära huvudansvaret för sina produkter.
Detta är en bra och tydlig princip.
I dag skall vi besluta hur vi i Europa skall inrätta ett kontrollsystem för produkter av animaliskt ursprung.
Med andra ord, var skall kontrollerna genomföras, vad skall kontrolleras och vem skall utföra kontrollerna?
I ljuset av den allmänna livsmedelslagstiftningen tycks frågan vara enkel att besvara.
Producenten ser till att hans biff, fläskstek och kycklingfilé är felfri, och myndigheterna svarar för den slutliga kontrollen.
Kommissionen vill att köttproducenter, och då främst svin- och nötproducerande företag, skall ges utrymme att under stränga villkor själv få bära ansvaret.
Delar av köttbranschen vill verkligen ta detta ansvar och själv åtgärda missförhållanden.
Det är synd att föredraganden vill omintetgöra den möjlighet som kommissionens förslag omfattar.
Det är naturligtvis märkligt att vi först beslutar att lägga det övergripande ansvaret hos producenterna för att nu i dag riva upp samma beslut.
Bara av den anledningen röstar jag emot ändringsförslag 135.
Jag har förstått att tyska veterinärer och brittiska köttinspektörer fortfarande behöver vänja sig vid tanken på att köttbranschen kan bära ett egenansvar.
De tror att köttproducenternas personal inte förmår eller klarar av att övervaka kvaliteten.
Ärligt talat anser vi hur som helst att vi måste göra något åt auktoritära företag som inte tolererar att arbetstagare kritiserar kvaliteten på deras produkter.
Men bortsett från detta ber jag var och en att tänka efter noggrant.
Köttbranschen är en oerhört reglerad och noggrant kontrollerad bransch, men det finns heller ingen annan bransch som lika ofta drabbas av skandaler.
BBC sände för en tid sedan en dokumentär om missförhållandena i den nederländska fjäderfäbranschen.
En utökad myndighetskontroll kommer tyvärr inte att bidra till att reducera oegentligheter i sektorn.
Tvärtom kommer det att få motsatt effekt eftersom det fråntar företagen deras ansvar.
Jag anser att vi måste lägga ansvaret hos producenterna på ett sätt som konsumenterna känner igen.
Därför ber jag er uppmärksamma ändringsförslag 127.
Vi måste se till att köttet inte förblir anonymt, detta är det mest effektiva sättet att förbättra kvaliteten och säkerheten.
Om fläskstek och kycklingfilé marknadsförs under en tydligt märkesbeteckning så blir det av största vikt för producenten att hantera köttet med omsorg.
I nuläget kan företagen fortsätta att bära sig åt lite hur som helst, för konsumenterna har ändå ingen aning om varifrån kycklingfilén kommer.
På så vis kommer klagomålen och incidenterna aldrig att upphöra.
Naming and shaming är ett ytterst effektivt sätt att förbättra livsmedelssäkerhet och kvalitet.
För tydlighetens skull vill jag tillägga att företagens egenansvar givetvis inte ersätter ett offentligt ansvar och offentliga kontroller.
Ärade kolleger!
Slutligen vill jag uppmana köttbranschen att vara mer självkritisk.
Vi måste naturligtvis också granska oss själva kritiskt.
Vårt arbetssätt är inte särskilt öppet.
Mängden ändringsförslag är för stor och alltför många ändringsförslag är av tekniskt slag.
Det är absurt att vi i dag röstar om var på kaninbenet märkningen skall göras, om testning av kött från hermafroditiska svin och om juver från brucellosinfekterade djur kan tjäna som livsmedel.
Om vi inte koncentrerar oss på de politiska huvuddragen så är det bara köttbranschen och veterinärerna själva som kommer att kunna bedöma vårt arbete.
Därigenom blir det väldigt lätt att sprida vilseledande information.
Därmed gynnas inte konsumenten och därmed ifrågasätts också politiken som sådan.
