# ID: svediakorp-gov437169
# author: Jöns (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 684
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Låt mig först kort säga att det gläder mig mycket att kunna meddela er att vi i dag på åhörarläktaren har 15 nationella ordförande för Europa Donna, den europeiska koalitionen mot bröstcancer, som följer denna debatt.
Bröstcancer angår oss alla.
Var 150: e sekund ställs diagnosen bröstcancer i Europeiska unionen.
Varje år insjuknar 216 000 kvinnor i denna sjukdom.
Fortfarande dör 79 000 kvinnor i sjukdomen trots att bröstcancer går att bota i 90 procent av fallen - om den upptäcks i tid och behandlas korrekt.
Dessa kvinnor dör oftast i en ålder då de bär ett stort socialt ansvar.
Bröstcancer är fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor mellan 35 och 55 år.
Men varje år skulle 25 000 kvinnor kunna räddas om alla medlemsstater erbjöd lämpliga förebyggande åtgärder, dvs. mammografiscreening enligt EU: s riktlinjer.
Härigenom garanteras kvinnorna nämligen att radiologerna arbetar uteslutande med röntgenundersökningar av bröst och avläser cirka 5 000 röntgenbilder årligen för att få det tränade öga som krävs.
Det är fullständigt oacceptabelt att endast åtta medlemsstater erbjuder nationella program för mammografiundersökning elva år efter att EU-riktlinjerna lades fram.
Medan hela 90 procent av kvinnorna mellan 50 och 69 år i Sverige, Finland, Nederländerna och Förenade kungariket genomgår screening erbjuds denna förebyggande undersökning i mitt hemland Tyskland endast knappt två procent av kvinnorna i samma ålder.
Detta trots att mammografiscreening enligt Världshälsoorganisationen bevisligen kan minska dödligheten med så mycket som 35 procent.
Men inte heller den bästa tidiga diagnos tjänar någonting till om de efterföljande behandlingarna är otillräckliga eller rentav felaktiga.
Därför uppmanas medlemsstaterna i betänkandet att bygga upp ett geografiskt heltäckande nätverk av interdisciplinära bröstcenter över hela EU, närmare bestämt ett interdisciplinärt bröstcenter per 330 000 invånare.
Dessa skall certifieras av en oberoende instans och naturligtvis regelbundet certifieras på nytt.
Hela läkarlaget och all vårdpersonal på dessa sjukhusavdelningar skall uteslutande vara specialiserade på god- och elakartade sjukdomar i bröstet.
Varje enskilt fall skall diskuteras vid en interdisciplinär fallkonferens.
Det är särskilt viktigt att kirurgen endast utför bröstoperationer och att centrumet årligen opererar minst 150 förstagångsdiagnosticerade fall, eftersom specialisering kräver erfarenhet.
Dessa bröstcenter är mycket viktiga eftersom de kvinnor som behandlats där bevisligen har bättre utsikter att tillfriskna.
Antalet patienter som överlever i Sverige - där det genomförs screening och där det finns nationella bröstcenter - är 16 procent högre än i Österrike, där man saknar bådadera.
För övrigt är det så att det endast finns geografiskt heltäckande nät i Sverige, Danmark, Portugal och Förenade kungariket.
Just eftersom dödligheten och chansen att överleva är så olika måste vi utveckla en gemensam europeisk strategi i kampen mot bröstcancer.
Vi måste bli snabbare på att skaffa och bättre på att utbyta information, införa benchmarking och ha bästa praxis som ledstjärna.
Detta är det enda sättet att rädda livet på fler kvinnor och samtidigt bidra till lägre kostnader i hälso- och sjukvården.
Endast så - det är min övertygelse - kan vi utöva positiva påtryckningar på länder som fortfarande försummar detta.
Detta gäller också nationella cancerregister som är en grundförutsättning för tillförlitliga uppgifter och som bara finns i hälften av medlemsstaterna.
Vårt krav på regeringarna att till 2008 skapa förutsättningar för att sänka dödligheten i hela EU med 25 procent är för övrigt ingen utopi.
Detta går att uppnå om både politikerna och läkarkåren vill.
Förenade kungariket har agerat på ett föredömligt sätt.
Jag uppmanar kommissionen att under 2006 utarbeta en första halvtidsrapport tillsammans med oss.
Vi vet ju alla att kommissionen står på vår sida, vilket inte minst förslaget till rådets rekommendation om förebyggande av cancer åter bevisar.
Endast om uppmaningarna i detta betänkande snabbt omsätts i praktiken kommer varje kvinna i Europa inom en snar framtid att oberoende av bostadsort, social status och utbildningsnivå ges samma optimala förutsättningar för tidig upptäckt och behandling.
(Applåder)
