# ID: svediakorp-gov437159
# author: Zabell (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 498
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Först och främst vill jag tacka Fraisse, föredragande för detta betänkande, för alla hennes ansträngningar.
Kära ledamöter!
Tiderna har förändrats mycket.
Tänk bara att år 1912, när den legendariske Pierre de Coubertin fick frågan om möjligheten att anordna olympiska spel för kvinnor svarade han följande:? Det är ogenomförbart, det är inte intressant, det är oestetiskt och inkorrekt.
Föreställningen om de olympiska spelen måste motsvara följande faktorer: en regelbunden och seriös lovsång till idrotten, med lojalitet som medel, konsten som en ram och kvinnornas applåder som belöning.?
Det var för 100 år sedan; det är inte så länge sedan.
Vi kvinnor deltog inte i de olympiska spelen, och nu deltar över 40 procent kvinnor.
Och om vi tänker på att det finns kontinenter vars deltagande är mycket lågt anser jag att vi verkligen har kommit mycket långt.
Själv har jag ägnat 20 år av mitt liv åt idrotten, först som amatör och sedan som elitidrottare, och jag anser att det finns två områden där det fortfarande finns mycket kvar att göra och en mycket lång väg att gå.
Det första området är massmedier.
I Spanien ägnar sporttidningarna, som är de mest lästa tidningarna i vårt land - till och med mer än tidningarna med nationell upplaga - inte ens 4 procent av innehållet åt den kvinnliga idrotten, med den försvårande omständigheten att den delen av innehållet som handlar om kvinnlig idrott ofta är nyheter av typen? kändisnotiser? eller? skvallernotiser?, som vi kallar det i Spanien, eller där våra kvinnliga idrottare poserar, eller om deras klädsel.
Detta är inte bara ett problem i Spanien; i Frankrike ägnar tidningen L ' Équipe högst fem procent av sina nyheter åt kvinnlig idrott.
Det handlar följaktligen om ett problem som finns i hela Europeiska unionen.
Det andra området är idrottsorganisationerna.
I den politiska världen klagar vi ofta över att kvinnornas deltagande är alltför lågt; jag måste dock säga att kvinnors deltagande i politiken är långt större än kvinnornas deltagande i idrottsorganisationer.
Med hänsyn till hur allvarlig den här situationen är beslutade Internationella olympiska kommittén 1996 att 10 procent av alla poster inom de beslutsfattande organen skulle reserveras för kvinnor till slutet av 2000, inklusive internationella sammanslutningar eller organisationer som tillhör den olympiska rörelsen, med tanken att denna kvot skulle öka till 20 procent till 2005.
Det är löjligt låga kvoter, men det allvarligaste är att de inte uppnås.
Ärade ledamöter!
Vid avslutningen av den första världskonferensen om kvinnor och idrott som hölls i oktober 1996 i Lausanne förklarade Juan Antonio Samaranch att 2000-talet skulle bli den nya eran för kvinnor i idrottsvärlden.
Vi måste alla göra allt som står i vår makt för att detta uttalande från Juan Antonio Samaranch förverkligas.
