# ID: svediakorp-gov437157
# author: Figueiredo (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det var några kvinnors påtryckningar och kamp som gjorde att Internationella olympiska kommittén 1928 till slut tillät att kvinnor deltog i de olympiska spelen i friidrott, men bara i några få grenar.
800 meter för damer infördes till exempel först 1964.
Det var påtryckningar från många kvinnliga friidrottare och tränare, deras olydnad och kamp, som gjorde att de högst kvinnoföraktande idrottsorganisationerna gav med sig.
De banade den väg som vi nu tackar för under debatten om detta betänkande, som jag stöder, vilket tillkommit på föredragandens initiativ, vår kollega Geneviève Fraisse, som jag tackar för hennes utmärkta arbete och som jag också tackar för att hon har tagit med mina ändringsförslag.
Vi vet att det förekommer otroligt varierande förhållanden för kvinnliga idrottare i Europeiska unionen, särskilt mellan länderna i norr och i söder, även om det genomsnittliga antalet kvinnor (endast 16 procent) och flickor (endast 37 procent) som säger sig regelbundet ägna sig åt någon fysisk och idrottslig aktivitet är mycket lågt.
En aspekt som jag därför skulle vilja framhäva som särskilt viktig är uppmaningen i betänkandet att kvinnlig idrott skall erkännas som ett utryck för alla kvinnors rätt till jämställdhet och frihet att kontrollera sin kropp och delta i idrott offentligt, oberoende av nationalitet, ålder, sexuell läggning, religion och funktionshinder.
Detta innebär att medlemsstaterna och Europeiska unionen måste vidta nödvändiga åtgärder för att tillförsäkra mäns och kvinnors lika tillträde till idrottsutövning, på alla nivåer och under alla skeden i livet, oberoende av samhällsmiljö, och att särskild uppmärksamhet ägnas personer med psykiska eller fysiska funktionshinder, vilka skall uppmuntras att delta i idrott och fysiska aktiviteter, vilket framgår av betänkandet.
Det gläder mig också att kommissionsledamoten har hänvisat till det Europeiska handikappåret.
Jag hoppas att vi inte stannar vid det här året.
Men därför är det också viktigt att ta till vara de olika rättsliga och ekonomiska instrument som finns för att främja och stödja kvinnlig idrott.
Det är viktigt att undervisning i gymnastik och idrott lyfts fram mer, att bättre villkor skapas för kvinnliga idrottsutövare och att lika rättigheter inom elitidrotten garanteras på alla plan, inklusive vid beslutsfattande och skapandet av förutsättningar för aktiv social återintegrering av kvinnliga idrottsutövare då idrottskarriären upphör.
