# ID: svediakorp-gov437154
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 621
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skulle vilja tacka och gratulera Fraisse, för hennes betänkande är mycket intressant, men det är även förknippat med stora svårigheter, om man betänker, å ena sidan, att det direkt berör miljontals medborgare i Europeiska unionen och, å andra sidan, att det rör sig om en fråga i vilken det finns mycket få befogenheter och mycket liten erfarenhet på europeisk nivå.
I fråga om betänkandet skulle jag vilja börja med analysen av idrottens sociala värde.
Jag tycker att Fraisse på ett utmärkt sätt belyser idrottens betydelse som ett viktigt vapen mot diskriminering.
Idrottens dimension som ett medel med vilket diskriminering kan angripas lyfts därför fram mycket bestämt både i Europeiska kommissionen och i planeringen för 2003, som är året mot diskriminering, men även när det gäller 2004, som är idrottens år, tar man i planeringen hänsyn till frågan om diskriminering.
Jag skulle vilja tala mer konkret om - för jag bör naturligtvis säga att jag instämmer fullständigt i andan i den analys som även hon själv nyss talat om - och kommentera vissa krav som direkt berör institutionerna.
Till att börja med - som bekant har svar redan getts under denna sammanträdesperiod på en fråga rörande idrott och fördraget - är det självklart och inte ifrågasatt av någon att idrotten med sin sociala och fostrande dimension, i likhet med kultur och utbildning, betraktas som en stödjande verksamhet på EU-nivå, något som inte har ifrågasatts av någon medlemsstat.
Vi känner alltså till de gränser inom vilka vi kan röra oss institutionellt.
Ni har föreslagit att en enhet för kvinnor och idrott skall inrättas.
Jag tror att det i det nuvarande skedet är svårt att avgränsa de konkreta arbetsuppgifterna för en sådan enhet, när denna verkliga svårighet att fastställa befogenheter på europeisk nivå föreligger.
I fråga om tillgängliga studier och undersökningar finns ett rikt material från Europarådet, ett material som vi tror har använts tidigare och som utgör en fullgod grund för positiva åtgärder från vår sida, och jag tror att särskilt 2004 kommer att ge oss möjlighet att göra ytterligare framsteg och att lyfta fram dimensionen kvinnlig idrott.
Vi kan naturligtvis inte förbli overksamma i väntan på en ny artikel i fördraget.
Det finns utrymme, och jag tror att vi kan göra mer för att förbättra informeringen av idrottsorganisationer, i syfte att öka kännedomen om möjligheterna inom ramen för de befintliga gemenskapsprogrammen, som vi kan konstatera att det råder ringa till ingen efterfrågan på från organisationer och program på idrottsområdet.
Vi skulle kunna nämna Equalprogrammet, eller vi skulle kunna nämna forskningsprogrammen, för vilka det hittills inte har formulerats sådana förslag, och även Daphneprogrammet, om vi tänker på den dimension av sexuella trakasserier som finns inom idrotten och som inte är oväsentlig.
Jag skulle följaktligen vilja säga att jag instämmer i och att vi kommer att ge fullt stöd för de åtgärder som syftar till att uppmuntra idrottsorganisationer att använda gemenskapsprogrammen, men jag skulle vilja vara försiktigare när det gäller nya undersökningar eller nya ledningsstrukturer, åtminstone tills vi har en tydlig avgränsning av verksamheterna.
Det är självklart att Europeiska kommissionen i alla sina förslag är skyldig att respektera medlemsstaternas lagstiftningsarbete, å ena sidan, och idrottsorganisationernas oberoende, å den andra.
Ett säkert sätt att öka medlemsstaternas och idrottsorganisationernas intresse är dock att främja kvinnlig idrott som ett medel mot diskriminering.
Det var en viktig punkt i ert inlägg, och jag understryker att idrotten och idrottspolitiken självklart kan användas som ett medel att bekämpa diskriminering.
