# ID: svediakorp-gov437141
# author: Graça Moura (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det huvudsakliga specifika antagandet i den muntliga fråga som lagts fram av Michel Rocard är om den öppna samordningsmetoden borde tillämpas på alla de verksamhetsområden som täcks av utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott och inte bara på dem som mer direkt hör till Lissabonstrategin, nämligen utbildning och livslångt lärande.
Saken är den att beslutsunderlaget när det gäller dessa områden är helt och hållet detsamma som det som avser de två områden som jag nämnde först.
Detta motsvaras också av den vilja som kom till uttryck under rådet i Lissabon när det gällde att sprida det öppna samordningsförfarandet till andra områden.
Eftersom detta är fallet vore det önskvärt att även tillämpa det öppna samordningsförfarandet, som Europaparlamentet ger sitt fulla stöd, på områdena kultur, ungdomsfrågor, medier och idrott.
För övrigt finns det de facto metoder som skulle kunna legitimera detta förfaringssätt.
Detta är det enda sättet för att parlamentet skall kunna avge ett yttrande, som är ordentligt underbyggt och som kommer i tid, och därigenom på lämpligt sätt kunna bidra till att hitta bättre lösningar, med ökad demokratisk legitimitet, innan rådet överväger något relevant initiativ, för att säkerställa att europeiska politiska riktlinjer skall kunna genomföras i nationell och regional politik.
Vi kan inte heller förstå hur parlamentet bara skulle vara en passiv åskådare i dessa och i andra frågor.
Om detta förfarande nu redan har visat sig vara lämpligt och nödvändigt i en union med 15 medlemsländer, så kommer det att visa sig vara ännu mer lämpligt och nödvändigt i en union med 25.
EU-politik som skapar europeiskt mervärde bör också diskuteras av de europeiska folkens direkta företrädare.
Vi behöver därför ett interinstitutionellt avtal där parlamentets deltagande är fastställt för att säkerställa att inte bara bestämmelser utan också politik kommer till stånd på ett sammanhängande sätt som är baserat på målsättningar och med hjälp av indikatorer, som innebär tillgång till dokumentation, deltagande i ledningsmöten och möten för att utvärdera de framsteg som gjorts, med tillgång till information om rapporter och bästa metoder, i ett förfarande som bygger på en utveckling av den öppna samordningsmetoden som gemenskapsmetod.
Parlamentet borde därför kunna ingripa i tid och på ett relevant sätt innan besluten fattas i rådet.
Kommissionen borde formulera förslag så att parlamentet fullständigt engageras i den metod som antogs i Lissabon.
Det är inom denna ram som den muntliga frågan från Michel Rocard, ordförande för kulturutskottet, blir allra mest relevant.
