# ID: svediakorp-gov437140
# author: Mann, Thomas (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Sedan rådets möte i Lissabon i mars 2000 har medlemsstaterna varit eniga om att instrumentet för den öppna samordningsmetoden bör utvidgas från sysselsättningen till andra områden.
Bästa metoder skall spridas, kvantitativa och kvalitativa indikatorer slås fast och europeiska direktiv genomföras på nationell och regional nivå, givetvis med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, och förverkligas genom nationella handlingsplaner.
Så långt är det inga problem.
Men när man börjar få intryck av att det handlar om likriktning, när resultatet blir socialpolitiska normer trots att det saknas ett rättsligt underlag, när man om möjligt försöker utfärda föreskrifter för medlemsstaterna och häva eventuella nationella bestämmelser, då är detta en oacceptabel form av den öppna samordningsmetoden.
Ett stärkt samarbete mellan medlemsstaterna är säkert både möjligt och meningsfullt på de politiska områden där Europeiska unionen endast har ett begränsat ansvar.
Detta samarbete måste dock inriktas på ett förbättrat utbyte av information och erfarenheter.
Vid tillämpningen av den öppna samordningsmetoden skall de fördragsenliga kompetensgränserna beaktas.
Många kolleger har ju redan framfört kritik på flera väsentliga punkter.
Instrumentet kan endast vara en komplettering och på inga villkor ett alternativ till de viktiga lagstiftande åtgärderna.
Varken Europaparlamentet eller de nationella parlamenten får förbigås; även på den punkten håller jag med föregående talare.
I Europaparlamentet upplever vi dock ofta hur vi sätts under tidspress, exempelvis när Europeiska kommissionen rådfrågar oss inför de årliga riktlinjerna för sysselsättningsstrategin men sänder rapporterna till oss så sent att alla grundliga, kvalificerade rådfrågningar kommer till korta - detta upplevde jag själv i början av året.
Den öppna samordningsmetoden utarbetas av nationella sakkunniga som utan tvivel är framstående på sitt område, men som utvecklar innehåll utan parlamentarisk legitimering.
Europaparlamentet är den enda gemenskapsinstitution som har kontroll över dessa politiska processer, den öppna samordningsmetoden inkluderad.
Jag stöder Miet Smets krav på att även de nationella parlamenten skall få ett lämpligt inflytande, och vi skall heller inte glömma utskottet för ekonomi och valutafrågor, Regionkommittén eller arbetsmarknadens parter som också skall rådfrågas, närmare bestämt på förhand.
Trots alla viktiga föresatser i betänkandet, trots kommissionens planerade uppdrag att först och främst genomföra en undersökning och trots kravet på en brett upplagd debatt om effekterna av den öppna samordningsmetoden hyser jag fortfarande stora betänkligheter mot en metod i denna form och med dessa principer.
