# ID: svediakorp-gov437137
# author: Pronk (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 578
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill tacka föredraganden så hjärtligt för betänkandet.
Jag tror att det är viktigt av två skäl.
För det första har föredraganden, utifrån våra erfarenheter i utskottet för sysselsättning och sociala frågor, gjort en mycket praktisk utvärdering av det som hänt i de olika öppna samordningsmetoderna.
För det andra är det också viktigt för att hon lägger fram lösningar.
Hon har själv i sitt anförande angivit vilka risker som metoden medför.
Jensen och Schmid har lagt fram ändringsförslag som extra betonar de riskerna.
Om man skulle följa deras lösningar, särskilt Schmids, så betyder det att vi kommer att upprätthålla ett system med tjänstemän som förhandlar med varandra, organiserar trevliga konferenser, som kanske ibland gör något men som aldrig kommer att leda till något, och om något skulle komma fram så förblir det bakom stängda dörrar.
Det som är bra med den öppna samordningsmetoden som den ser ut nu är att siffror och data i alla fall offentliggörs.
Ni vet att processen startade med ett beslut av stats- och regeringscheferna, vilka vid ett visst tillfälle sade om sysselsättningen: nu skall vi ta fram ärliga siffror.
Just då var det en mycket viktig revolution, fru talman!
Ingen lade fram ärliga siffror om sysselsättningen.
De siffrorna är mycket viktiga.
Frågan är då naturligtvis hur långt man kan gå vidare med gemensamma målsättningar.
Det finns risker.
De riskerna är två, som Smet redan sagt.
Å ena sidan alltså tjänstemannasystemet där inget händer och som egentligen är dumt ur medborgarnas synvinkel.
Å andra sidan risken att för mycket kommer att samordnas.
Den rädslan lever framför allt i Tyskland.
Det är förståeligt om ni känner till situationen i Tyskland där man ger delstaterna vissa befogenheter.
Kultur och utbildning är en av de tyska delstaternas befogenheter.
Delstaterna samordnar sedan den befogenheten med varandra.
Vad händer?
Man träffar avtal numerus clausi som om Tyskland då är ett enda land.
Det är naturligtvis ingen federalism; det är precis motsatsen till federalism.
Det är alltså förståeligt att särskilt våra tyska kolleger har problem och fruktar att den här metoden via bakdörrarna leder till en hemsk sorts harmonisering där varken det här parlamentet eller medborgarna kommer in i bilden.
Det är mycket förståeligt.
Jag tror att just det som är bra i det här betänkandet är att man hittat en lösning.
Den lösningen är att parlamentet måste ge sitt medgivande, inte vid tillämpningen av metoden utan till huruvida en metod skall införas för ett visst område.
Jag är säker på att, om vi till exempel tar kulturområdet, något sådant endast kan åstadkommas om även det här parlamentet spelar en roll i en sådan samordning.
Det är mycket förståeligt, och därför är det medgivandet också så viktigt.
Därför är jag just nu absolut emot Jensens förslag.
Det förslaget betyder att vi inte kommer längre.
Vi har redan försökt i fyra år att få fram ett interinstitutionellt avtal.
Det har inte lyckats eftersom rådet sagt att det inte står i fördraget.
Något måste alltså ändras i fördraget.
Smet har lagt fram en begäran om detta, och därför tror jag att vi alla verkligen måste stå bakom den lösning som förs fram i det här betänkandet.
