# ID: svediakorp-gov437131
# author: Pack (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 578
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skall endast tala om den del som Diamantopoulou inte är ansvarig för, nämligen kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott.
Men jag antar att ni även företräder Reding här.
Redan innan betänkandet över huvud taget var planerat i utskottet för sysselsättning och sociala frågor ställde vi en motsvarande fråga som försenades i flera månader - vad skälet till detta nu må ha varit.
Äntligen diskuterar vi detta gemensamt, och vi bör nu försöka att tillsammans göra det bästa av situationen.
Vi konstaterar att samordningen existerar, och egentligen borde det glädja mig som EU-politiker att olika personer - ansvariga och politiker - samordnar sin verksamhet.
Men detta är just de personer som annars ifrågasätter vårt ansvar.
De samordnar sin verkshamhet på områden där de egentligen inte vill bevilja oss något som helst ansvar, nämligen på området kultur och utbildning.
Här bedriver de plötsligt samordning utan att de är skyldiga att redogöra något för oss.
Detta är faktiskt väldigt suspekt i våra ögon.
Problemet är att vi behandlas på samma sätt som de icke-statliga organisationerna på området.
Vi är dock ingen icke-statlig organisation; vi är valda företrädare, och vi bör veta vad som förhandlas fram i vårt namn bakom kulisserna!
Och det är inte bara så att rådet är mycket tillfreds med detta.
Det är tyvärr också så att kommissionen är mycket tillfreds med detta.
På detta sätt har kommissionen nämligen trängt ut en besvärlig spelare från banan.
Rådet och kommissionen gör gemensam sak - det kan rentav vara en positiv sak, men jag skulle vilja använda Machiavellis ord och säga följande:? Alla mål helgar inte medlen.?
Och därför tror jag att vi i detta fall måste vara mycket uppmärksamma och förvänta oss att vi blir delaktiga.
Det har nu nämligen visat sig att en mellanstatlig metod har utvecklats.
Och när något sådant väl har lyfts upp på spåret kan det vara mycket svårt att hejda.
Visserligen har vi nu erfarit att konventet, som inte har särskilt mycket att säga om samordning, har uttalat sig mot den öppna samordningen, och vi vet att alla nationella ordförande givetvis bör samordna sig, även när fördraget inte nödvändigtvis föreskriver detta, om det finns behov av detta.
Vi bör dock vara mycket uppmärksamma och se till att vi inte utesluts.
För egentligen kan jag med tanke på kultur och utbildning säga att det faktiskt är mycket skenheligt att vi inte tillåts vara aktiva just där vi gärna vill agera!
Inom ramen för den öppna metoden kommer då just de saker som vi gärna vill engagera oss i bakvägen som ett stick i ryggen, för vi är inte delaktiga.
Detta är helt enkelt inte tillåtet, och vi måste protestera!
Låt oss påminna om att en mellanstatlig metod inte får införas på omvägar.
Vi bör även i dagens diskussion se till att den redan nu befintliga mellanstatliga metoden - dvs. den öppna samordningen - överförs till en gemenskapsmetod.
För om regeringscheferna eller de enskilda ministrarna har erkänt något som rätt, nödvändigt och viktigt, då bör detta också överföras till gemenskapsmetoden så att vi som valda företrädare för folket blir delaktiga.
Jag ber er beakta detta och tackar alla som har medverkat.
(Applåder)
