# ID: svediakorp-gov437046
# author: Van Orden (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skulle vilja protestera mot tre antaganden i de frågor som ställts till rådet och kommissionen.
För det första är inte Frankrike och Tyskland Europeiska unionen.
De talar absolut inte på Europas vägnar.
Det är därför inte korrekt eller till stor hjälp att beskriva deras svårigheter med USA som en transatlantisk klyfta mellan EU och Förenta staterna.
För det andra är det inte alls hälsosamt att Europeiska unionen ser sig som Europas samtalspartner med USA i försvars- och säkerhetsfrågor.
Det finns redan ett forum genom vilket de europeiska nationerna behandlar transatlantiska säkerhetsfrågor - det kallas Nato.
För det tredje, idén att europeisk säkerhets- och försvarspolitik har något som helst att göra med stärkandet av Nato är i bästa fall oärligt och i värsta fall ett politiskt svek.
ESFP handlar inte om att dela försvarsbördan och inte om att stärka Natos europeiska pelare.
Den handlar om att öka EU: s befogenheter och föra fram den politiska ambitionen om europeisk integration och ökad delaktighet.
Den är inte förenad med några extra militära möjligheter.
Genom denna politik upprättas bara en annorlunda ordning för planering och beslutsfattande som särskilt utesluter amerikanerna.
När de europeiska ländernas ledare sätter sig ned med amerikanerna och andra allierade råder en slående enhällighet.
Vi har sett det under de senaste dagarna i Evian vid G8-mötet och vid Natos ministermöte i Madrid.
Detta är inte unilateralism.
När samma europeiska ledare samlas i ett EU-sammanhang äger likväl en underlig mental omvandling rum, och de verkar tala ett helt annorlunda språk.
Vi borde stärka den transatlantiska solidariteten, utveckla vår gemensamma kapacitet att ta itu med terrorism, hantera hotet från massförstörelsevapen och utplacera dugliga militära styrkor var de än kan behövas.
Med tanke på de faror vi alla står inför kan jag inte förstå varför de europeiska regeringarna föreställer sig att det är en fördel att diskutera säkerhet och försvar i ett separat rum med amerikanerna.
De europeiska nationernas partnerskap med Förenta staterna kräver inte bara stärkt kapacitet utan också politisk vilja.
Det saknas tråkigt nog för närvarande.
Det bästa rådet när det gäller västerländsk säkerhet och transatlantiska förbindelser skulle vara att föra tillbaka ESFP under Natos beskydd och att vi alla solidariskt samarbetar för gemensamma mål.
