# ID: svediakorp-gov437045
# author: Désir (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 496
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
Jag anser att det är önskvärt att européer och amerikaner kan agera i partnerskap, vilket framhölls tidigare.
Det är en självklarhet.
Men retoriken om partnerskapet får inte användas för att undvika de beslut som Europa måste fatta nu och den svårighet vi står inför.
I motsats till vad vissa kolleger har sagt är det nämligen inte européerna som har frätt sönder de historiska band som förenar oss med Amerikas förenta stater.
Vi har att göra med en mycket speciell administration, som redan från början var starkt unilateral men inte särskilt interventionistisk.
Inom denna administration har en grupp utnyttjat traumat från den 11 september för att driva igenom sin dagordning, som för övrigt hade utformats tidigare än så, en dagordning som både är unilateral och extremt interventionistisk.
Mot bakgrund av detta står Europa inför ett val.
Antingen anser vi att det inte finns något att göra utan den amerikanska viljan, med hänsyn till Förenta staternas betydelse i världen.
Då finns inget annat att göra än att underkasta sig och följa med, även i lögnen och löjet, något som utnyttjades av dem som ville få oss att tro att interventionen i Irak rättfärdigades av det överhängande hot som massförstörelsevapnen stod för.
Ur den synvinkeln förstår jag Elles förslag om en frihandelszon, en ny version av Transatlantic Market Place.
Men vi måste inse att detta bland annat skulle innebära att unionen avhänder sig en gemensam extern handelspolitik.
Varför?
För att en sådan enorm marknad kommer att medföra att Förenta staterna annekterar det europeiska ekonomiska området.
Beslutscentrum kommer att ligga i Washington.
Amerikanerna är inte intresserade av att dela beslutsmakten med Europa i det avseendet.
Eller också anser vi att Europa tvärtom har saker att säga i världen, att vi har och bör främja en vision om en rättsligt grundad ordning, en ordning som är mer rättvis när det gäller förbindelserna mellan nord och syd, eftersom vi anser att också detta ingår i en världsordning som är säkrare för alla människor.
I så fall är det inte dags att rätta in sig i ledet, utan att hävda en gemensam utrikes- och försvarspolitik.
Men även på denna punkt finns det en paradox när Elles säger att det krävs en förstärkt utrikes- och försvarspolitik samtidigt som man, på något sätt, måste acceptera att underkasta sig amerikanerna.
Om vi anser att det finns skäl att främja Romstadgan och en internationell brottmålsdomstol, Kyotoavtalen samt avtalet om icke-spridning och stopp för kärnvapenprov, då tror jag att vi måste finna oss i ett oberoende och styra om förbindelserna mellan Europa och Förenta staterna efter detta oberoende, ett oberoende som våra amerikanska vänner måste acceptera, då den här administrationen inte kommer att vara för evigt.
Dessutom tror jag att vänskapen segrar till sist.
