# ID: svediakorp-gov437042
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 320
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Knappt några timmar efter G8-mötet i Évian, vilket betraktas som illegitimt av allt fler medborgare, är det enligt min mening omöjligt att fundera över det transatlantiska partnerskapet utan att besvara flera frågor.
I brist på tid kommer jag att beröra somliga flyktigt.
Först och främst Irak.
Kan man anse att krigets kapitel är avslutat när Förenta staterna har skaffat sig odelad makt i detta land, med Europas välsignelse?
Bör man ge sig in i en kamp mot terrorismen under vägledning av den amerikanska krigiska visionen, som syftar till ensidig dominans och som endast underblåser farorna?
Bör man sedan rasa in i ett verkligt valutakrig, som den här gången de facto startades av amerikanerna?
Bör man böja sig ännu mer inför Bushs tillsägelser genom att reducera det som återstår av den europeiska sociala modellen, till exempel när det gäller pensioner, och därmed gå emot den massiva samhällskritik som framförs vid kraftfulla demonstrationer i Frankrike och Österrike?
Och vad kan WTO-konferensen i Cancun slutligen tjäna till om unionen inte motsätter sig amerikanernas envisa blockering, framför allt när det gäller fattiga länders tillgång till generiska läkemedel?
Europeiska unionen står vid en korsväg: antingen gömmer vi oss bakom den strategiska doktrin som döpts till? För ett nytt amerikanskt sekel?, eller också fattar vi beslutet att föra en verkligt oberoende politik.
Men hur kan vi lyckas med detta utan att tillmötesgå de enorma förväntningarna i syd och utan att frigöra oss från den ultraliberala logiken, som fördjupar orättvisor och förintar varje försök till utveckling?
Låt oss lyssna till Europas folk.
De säger nej till att Europa blir ett ängsligt lydrike, och de hoppas och förväntar sig ett självständigt och ansvarsfullt Europa genom att agera för det allmänna intresset, för en mänskligare och därmed säkrare värld.
