# ID: svediakorp-gov437032
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,632
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ett antal intressanta frågor ställdes av Brok som syftar på angelägenheter som vi borde försöka ta itu med när det gäller tillståndet för den aktuella dialogen med Förenta staterna.
De personer som på båda sidorna av Atlanten redan ägnar sig åt de intensiva förberedelserna inför nästa månads toppmöte EU-USA till vilket ordförandeskapet hänvisade och som slutför en imponerande förteckning över resultat borde, tycker jag, kunna lugna den ärade ledamoten.
Att vi är på väg ut ur en spänd period i de transatlantiska förbindelserna kan inte ifrågasättas.
I vissa avseenden skulle det ha varit fråga om större oro om krigets trauma inte hade påkallat en så angelägen debatt.
Jag tvivlar inte heller på att vissa av de problem som accentuerades genom Irakkriget har djupare rötter.
Jag har här och på andra ställen talat om långsiktiga tendenser i vissa kretsar i USA som med rätta är en källa till oro för européer.
Framför allt måste vi uppmuntra politiska ledare och den allmänna opinionen i USA att stå emot de personer som talar för att stjälpa femtio år av amerikansk internationalism och multilateralism på jakt efter en skenbar säkerhetskänsla.
Oavsett bevekelsegrunderna måste de personer i USA som förkastar multilateralism veta att en sådan metod innehåller en deprimerande andel profetior om självförverkligande.
Multilateralismen utan USA kan mycket väl gå i stöpet.
Men de av oss som förordar multilateralism har också ett ansvar - att se till att det ger praktiska, effektiva och lämpliga resultat.
Detta är en viktig debatt.
Men den får inte överskugga realiteterna i de transatlantiska banden som i många väsentliga aspekter utvidgas och fördjupas.
Att ha en dialog innebär inte nödvändigtvis att vi alltid är överens eller att vi är överens om allt.
Men vi är överens om att hantera skillnaderna och fortsätta dialogen.
Vi är inte överens om Kyotoprotokollet men kommer även i fortsättningen att arbeta tillsamman om kolupptagning och snart inom väteforskning.
Vi hotar USA med repressalieåtgärder via FSC (Forest Stewardship Council), och de drar oss inför WTO eftersom de tycker att vi är för långsamma när det gäller att godkänna genetiskt modifierade produkter.
Men Europa och USA är världens största handelspartner, och konflikterna står för bara en bråkdel av vår totala handel.
Tre fjärdedelar av utländska direkta investeringar i USA är europeiska och hälften av USA: s utländska direkta investeringar sker i Europa.
Europa investerar mer i Texas än vad Amerika investerar i Japan.
Amerikanska investeringar i Nederländerna är omkring det dubbla jämfört med amerikanska investeringar i Mexiko.
Vår dialog med USA når naturligtvis långt bortom kommissionens traditionella område för handel och ekonomiska förbindelser.
Efter den 11 september 2001 har vi gjort betydande framsteg inom polissamarbetet och tagit itu med källorna för finansiering av terrorister.
Vi kommer snart att slutföra avtalen om ömsesidig rättshjälp och utlämning.
Vi har ett nära samarbete med USA om en rad frågor rörande transportsäkerhet.
Och på grundval av erfarenheten av samarbete EU-USA på Balkan arbetar vi redan tillsammans med återuppbyggnaden av Afghanistan.
När nu FN har upprättat en politisk ram för Irak efter Saddamperioden hoppas vi snart ha möjlighet att bedöma hur vi kan bidra där.
När det gäller det transatlantiska ekonomiska partnerskapet antogs en ram för nära ekonomiska förbindelser vid toppmötet i London 1998.
Vi har en handlingsplan som innehåller en rad initiativ, inbegripet tekniska handelshinder, offentlig upphandling, ömsesidigt erkännande, immateriell äganderätt och konkurrens.
I multilaterala forum har vi haft ett nära samarbete i ansträngningarna att leda utvecklingsagendan från Doha framåt.
Bilateralt har vi gått framåt i fråga om ömsesidigt erkännande och om den nya positiva ekonomiska agendan som godkändes förra året.
Till stöd för regeringsdialogen har både Europa och Förenta staterna nyligen upprepat sitt engagemang i den transatlantiska affärsdialogen i ett mer koncentrerat format.
Genom att ägna oss åt olika ekonomiska modeller som hinder för ett närmare transatlantiskt ekonomiskt samarbete ser vi inte skillnaderna mellan NAFTA (North American Free Trade Association) och FTAA (Free Trade Area of the Americas) å ena sidan, och Europeiska unionen å andra sidan.
Vi ser dem snarare som olika vägar till en gemensam destination: större global ekonomisk integration.
Det regionala sammanstrålandet av kollektiva preferenser kan tas upp i ett multilateralt sammanhang på ett rättvist och konstruktivt sätt, men också i bilaterala termer, särskilt genom att man inriktar sig på att identifiera sektoriella och ömsesidigt gynnsamma initiativ som har en direkt positiv effekt på affärsverksamhet och marknadsvillkor.
Vi kan ta frågan om globala utmaningar, till exempel miljöskydd, rättsliga frågor, migration, sociala och etniska konflikter; uppenbarligen är granskningen av vårt samarbete varierad.
Vi har gjort goda framsteg i fråga om rättsliga frågor, men när det gäller miljömål har våra åsikter inte kunnat mötas i samma utsträckning.
Inom ramen för strategier för utvecklingshjälp är både Europa och USA engagerade i det nya globala partnerskapet för utveckling.
Vi kommer att tillsammans arbeta för att försöka införliva utvecklingsländerna i världsekonomin.
I samtliga avseenden är vi anhängare av komplementaritetsprincipen och säkerställer effektivast möjliga användning av givarnas medel i utvecklingsprogram.
På det humanitära området är vi också fast engagerade i vårt arbete mot större effektivitet och komplementaritet i insatserna, och våra kontor och de amerikanska kontoren arbetar bra tillsammans för att försöka genomföra detta.
Slutligen, när det gäller förslaget till betänkande om de transatlantiska förbindelserna i framtiden kanske kammaren kommer ihåg att jag lite diskussionslystet tog upp denna fråga i ett tal inför denna församling för ett år sedan.
Som jag sade då tror jag inte att våra problem beror på att vi lider brist på strategier.
Målen och visionerna för förbindelserna som uttrycktes i den nya transatlantiska agendan 1995 gäller fortfarande.
Med tanke på de stormiga hav vi har färdats över sedan dess förstår jag vissa personers önskan att delvis se över kursen.
Men det är just för att vi fortfarande hämtar oss från den bistra överresan som vi borde ta oss lite tid för att lugna ned oss och se till att en ny långsiktig strategi inte missriktas på grund av kortsiktiga känslor och påtryckningar.
Det är desto riktigare vid en tidpunkt då Europeiska unionen är engagerad i en grundläggande översyn av sina egna syften och strukturer - inbegripet en ny europeisk säkerhetsstrategi -, och USA är på väg att inleda de första förberedelserna inför presidentvalskampanjen.
Under dessa förutsättningar finns det stora risker för att en sådan översyn, åtminstone av utomstående, skulle betecknas som ytterligare bevis för den påstådda krisen i förbindelserna Europeiska unionen-Förenta staterna.
I stället måste vi inrikta oss på att lösa praktiska problem samtidigt som vi inleder en lågmäld dialog med våra amerikanska kolleger, företrädesvis snarare öga mot öga än genom våra respektive mediers högtalare.
Europaparlamentet kommer att spela en central roll i detta avseende.
Vi ser naturligtvis fram emot att arbeta med er för att skapa nya idéer om de transatlantiska förbindelserna, och jag hoppas att Europaparlamentet kommer att använda sin självständighet och visdom för att utmana oss med några av de teman som borde införlivas i en framtida strategi.
Vi ser också fram emot att dela den erfarenhet som ni och era väljare tillämpar på den politik som utformas i Bryssel.
Vi behöver ert engagemang tillsammans med motparterna i kongressen för att framför allt säkerställa att full vikt läggs vid den europeiska frågan i de intellektuella och lagstiftande diskussionerna i Washington.
Jag skulle dessutom vilja ta upp två frågor bara som en kort fotnot.
För det första har kammaren troligtvis hört mig säga tidigare att det är mycket lite vi vill uppnå i Europa som vi inte mer sannolikt skulle uppnå om vi kan samarbeta med USA.
Det är nästan likadant att många, om inte de flesta, saker som USA vill uppnå skulle kunna uppnås lättare om USA kan arbeta med Europa.
Det var en punkt som både uttryckligen och underförstått lades in i den amerikanska säkerhetsstrategin.
Ett partnerskap skiljer sig från rivalitet.
På samma sätt har partner rätt att ha egna åsikter.
Vi borde inte känna att vi har någon skyldighet att ta reda på från Washington vad våra åsikter som européer skulle vara innan vi uttrycker dem.
Därför hoppas jag innerligt att vi från tid till annan hellre kommer att fria än fälla varandra och medge att världen och vi själva har det bättre om Amerika och Europa kan arbeta i ett partnerskap.
En slutlig detalj: Jag antar att det är möjligt att bilda sig en uppfattning om de framtida förbindelserna utifrån den solidaritet som vi hade under åren efter andra världskriget, när Europa, huvudsakligen, tryckte på om säkerhetsstrukturer som ledde till upprättandet av Nato och när Amerika tryckte på om den ekonomiska och politiska integration som ledde till upprättandet av den gemensamma marknaden och eventuellt till Europeiska unionen.
Det är dåraktigt att inte erkänna hur mycket som geostrategiskt förändrades i och med slutet av det kalla kriget och Berlinmurens fall.
När vi utvecklar de framtida förbindelserna hoppas jag att vi kommer att grunda dem på dagens verklighet och den framtida verkligheten, inte i det kvardröjande skenet av ett synnerligen framgångsrikt partnerskap under den andra halvan av det förra århundradet.
Om vi kan lyckas så väl igen kommer vi att ha en utomordentlig tur.
Men om vi lyckas så väl måste vi se de framtida frågorna genom prismat av dagens utmaningar och inte genom prismat av gårdagens framgångar.
