# ID: svediakorp-gov437030
# author: Nicholson of Winterbourne (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 669
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag talar på Broks vägnar, vår ordförande i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
Vi måste på allvar tänka på hur de transatlantiska förbindelserna i dag skall underhållas och stärkas.
Huvudtemat i vår fråga till rådet och kommissionen är utvecklingen av de transatlantiska förbindelserna.
Enligt vår åsikt har våra brister inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken obarmhärtigt exponerats genom Irakkonflikten och följaktligen har detta allvarligt skadat de transatlantiska förbindelserna.
Vi tror att mellanstatliga åtgärder fortfarande har övertaget i de transatlantiska förbindelserna på bekostnad av gemenskapsmetoden.
Gemensamma strukturer som skulle kunna utvecklas med institutioner i Bryssel, kanske under Europeiska konventet, kommer att medverka till större samordning.
Men om inte medlemsstaterna uppvisar en politisk vilja att fortsätta den gemensamma verksamheten kommer utvecklingen av den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken inom ramen för den transatlantiska alliansen inte att få den kraft som den både kräver och förtjänar.
Som president Bush sade i Polen tidigare i veckan finns de gemensamma värderingar som ligger till grund för dessa transatlantiska förbindelser i den gemensamma del av utrikespolitiken som kan sammanföra Europeiska unionen med USA.
Vi kan dock låta bli att uppföra oss oberäkneligt, inkonsekvent och splittrat.
USA är en så stark partner att om Europeiska unionen inte kan tala med en röst - om inte en gemensam, kanske en enhetlig eller åtminstone en samordnad röst - då kommer vi att fortsätta att släpa efter i det transatlantiska partnerskapet.
Europeiska unionen står i detta sammanhang inför den allvarligaste krisen på de senaste tio åren.
Frågan som vi ber kommissionären och rådet att besvara är i dag om vi kan gå tillbaka till ett verkligt partnerskap med USA.
Kan vi ge detta partnerskap den nya dynamiska kraft som utskottet för utrikesfrågor tror att det kräver och förtjänar, och kan vi ha ett fullständigt partnerskap med USA, eller måste vi alltid känna att vi släpar efter?
Vi anser att det finns potential för ett dramatiskt förnyande av den transatlantiska alliansen, och här spelar partnerskapet mellan EU och USA den mest grundläggande rollen.
Vi ser, naturligtvis, ett starkare Europa som en förutsättning för Natos överlevnad.
Inte bara Europeiska unionen har tagit skada av Irakkonflikten, utan genom resultatet av konflikten har också Nato och Förenta nationerna tagit allvarlig skada.
De flesta av Europeiska unionens medlemsstater ingår i Nato, och till och med de stater som inte ingår i Nato anser fortfarande att Nato är en grundläggande garanti för europeisk-atlantisk stabilitet.
Därför söker vi få en förnyad försäkran om att ministerrådet och kommissionen delar våra åsikter om denna fråga och att de också känner att ett stärkt Europa betyder ett stärkt Nato.
Kan vi från Europeiska unionens sida, medlemmar och icke-medlemmar, stärka Nato-EU-Atlantpakten eftersom det fortfarande är en grundläggande garanti för europeisk stabilitet?
Vi försöker därför diskutera vilket syfte Atlantpakten nu tjänar, hur Atlantpakten bör struktureras och vilka medel som skall ställas till dess förfogande.
Nato är förvisso självt i behov av reformer, särskilt med avseende på militär omstrukturering.
Vi har haft många diskussioner den senaste tiden inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, inbegripet med kommissionsledamoten i den gemensamma dialogen Västeuropeiska unionen-Europaparlamentet om militär omstrukturering, som särskilt inriktades på fullständigt samarbete mellan EU: s medlemsstater och våra tunga investeringar i modern teknik.
Men hur kan vi på effektivaste sätt uppnå detta inom ramen för Nato och kanske med minsta möjliga kostnader?
En institutionell reform av Nato anser vi också nödvändig.
Vi söker således komma fram till en sammanhängande insats för Europeiska unionen, både hemma och i utlandet, som grundas på konsekventa strategiska tankar och åtgärder.
Vi ser fram mot en rik diskussion i eftermiddag för att kunna ge en skjuts åt riktiga transatlantiska förbindelser med den rätta dimension som de förtjänar i efterdyningarna av Irakkrisen.
