# ID: svediakorp-gov437024
# author: Dell'Alba (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Vår kollega Nordmann uttryckte sig på ett utmärkt sätt.
I likhet med vad Cashman gjorde för en stund sedan vill jag ge mitt stöd och, för att upprepa hans ord, hävda min övertygelse om att det finns många baktankar i detta betänkande, baktankar som inte bör förekomma i en objektiv text om läget i ett land.
Naturligtvis måste alla inblandade parters politiska övertygelse respekteras.
Jag skriver emellertid under på vad vår kollega sade om sekularism, och om själva kärnan i den kemalistiska staten.
Det fanns inte ett spår av något sådant övervägande i betänkandet, och inte heller kunde man se skymten av den nu ansvarige turkiske premiärministerns ansträngning för att surra fast sitt land vid Europa.
Herr Oostlander!
Om vårt parlament hade fått möjlighet att utarbeta ett lika pedantiskt betänkande om både kandidatländerna och unionens nuvarande medlemsstater - jag tänker då på mitt land - ja, då hade det kanske inte krävts 56 punkter utan dubbelt så många för att kunna tala om situationen i fängelserna, den italienska rättvisan och många andra områden där allt inte står rätt till.
Också i våra länder, kära kolleger, i vissa av våra länder fanns det inte för så länge sedan människor som sattes i fängelse för att de var Jehovas vittnen och inte ville göra militärtjänst.
Antingen tvingades de till det eller också fick de sitta i fängelse.
Våra länder har gått igenom allt detta.
Turkiet måste självklart göra viktiga framsteg.
För oss gäller dock att vi måste välja mellan två alternativ: antingen erbjuder vi Turkiet utsikter att bli medlem i EU eller också inte.
I det senare fallet skulle vi inte bara göra ett ytterst allvarligt politiskt och strategiskt misstag, utan också inbjuda och på något sätt driva landet mot andra utsikter och mycket farligare trakter, inte bara för stabiliteten utan också, tror jag, för turkarnas välstånd och deras framsteg mot demokrati, rättsstatsprinciper och mänskliga rättigheter.
I det här sammanhanget har vi tillsammans med de radikala kollegerna i parlamentet och kollegerna i Gruppen De gröna - som jag vill ta tillfället i akt att tacka - lagt fram ett ändringsförslag, just för att inte stänga dörren som man gör i betänkandet av Oostlander.
Den ursprungliga versionen, som snarare påminde mig om tonläget i striden i Levanten, har visserligen förbättrats under gång.
Vi har som sagt lagt fram ett ändringsförslag där vi framhåller vår övertygelse om att villkoren för att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet kommer att uppfyllas om den turkiska regeringen fortsätter de nödvändiga pågående reformerna med tålamod och beslutsamhet.
Av en vilja till förståelse - som jag vill välkomna - föreslog föredraganden att ändringsförslaget skall betraktas som ett tillägg.
Samma vilja att kompromissa gör att jag, i likhet med Gruppen De gröna, godtar föredragandens anbud, i förhoppning om att vi också skall kunna enas om ett budskap riktat till Turkiet, ett budskap som inte går i slutenhetens tecken utan som präglas av förväntan om faktiska framsteg.
När det är dags kommer var och en givetvis att kunna fatta ett eget beslut.
Men låt oss åtminstone lämna dörren öppen, och med dessa utsikter hoppas jag att kammaren kommer att godkänna ändringsförslaget enhälligt.
