# ID: svediakorp-gov437019
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 249
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, ärade kolleger!
Arvet efter Atatürk är ett dubbelt arv och lite dubbeltydigt.
Å ena sidan har vi den sekulära staten och å andra sidan den turkiska militärens starka ställning, vilket återspeglas i det nationella säkerhetsrådets makt som innebär en militär kontroll över medborgarna.
I en verklig demokrati borde det egentligen vara tvärtom.
Hur kan man bevara den sekulära staten och förverkliga demokratin i Turkiet?
Militären kan inte vara den slutliga garantin för demokrati.
Det behövs alltså djupgående reformer.
Landet är fortfarande ingen demokrati, vilket tydligt visas i Oostlanderbetänkandet, så länge de mänskliga rättigheterna kränks och så länge minoriteternas rättigheter absolut inte garanteras.
Tortyr hör till de dagliga rutinerna.
Det kurdiska språkets ställning, utmanövrerandet av kurderna som en politisk faktor, eller åtminstone försöket till utmanövrering av dem, visar att man inte vill ha någon politisk lösning på den här viktiga nationalitetskonflikten.
Hotet från fundamentalismen finns kvar fast AKP för en reformistisk politik.
Vi erkänner att viktiga steg i rätt riktning gjorts i lagstiftningen, såsom avskaffandet av dödsstraffet, men djupgående reformer uteblir.
I punkt 11 i Oostlanderbetänkandet antyds att grundlagen skall åtgärdas på allvar.
Det kan naturligtvis inte vara ett villkor, men det är dock ett värdefullt förslag att skapa en ny grundlag med plats för mänskliga rättigheter och för den autonoma kurdiska gemenskapen och där minoriteternas ställning garanteras.
