# ID: svediakorp-gov437016
# author: Zacharakis (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Oostlanders betänkande om Turkiet är ett av de många som emellanåt lagts fram i Europaparlamentet rörande de olika aspekterna av detta problematiska lands förbindelser med världssamfundet i allmänhet och Europeiska unionen i synnerhet.
Utöver dess allmänt objektiva och balanserade utformning kännetecknas Oostlanders betänkande dock framför allt av den klarhet och rättframhet med vilken man däri påpekar och kritiserar Turkiets permanenta svagheter, brister och underlägsenhet på sådana områden som rättsstaten, demokratisk styrning, de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter samt lagenligt internationellt uppträdande.
Det vill säga, något som vi borde ha gjort för länge sedan i stället för att följa den hittillsvarande strategin att undvika att uppriktigt beskriva verkligheten, av en mängd skäl som tjänar politiska och andra egoistiska syften, genom att visa ogenomtänkt tolerans, genom att visa dubbelmoral och genom att åberopa falska argument, såsom Turkiets strategiska betydelse - en favoritförevändning för landets beskyddare på andra sidan Atlanten - eller det påstådda behovet av att sända positiva signaler till Ankara - vi hörde det för femtioelfte gången alldeles nyss - osv.
De kontraproduktiva resultaten av denna faktiska försköning av en på alla sätt förkastlig och klandervärd situation är vid det här laget uppenbara, och med all respekt, herr rådsordförande, bör de ha gjort till och med de mest verklighetsfrånvända förespråkarna för en överseende och vänskaplig behandling av Turkiet besvikna, för inte ens de mångåriga positiva budskapen har lett till ett motsvarande positivt turkiskt gensvar, och inte heller har den europeiska toleransen uppskattats vederbörligen av det turkiska etablissemanget, som tvärtom tolkat den - kanske med rätta - som uppmuntran och erkännande av dess politik, medan utsikterna för Turkiets så kallade europeiska orientering, om den europeiska hållningen hade uttryckts tidigare med samma modiga uppriktighet som i Oostlanders betänkande, med största sannolikt skulle ha varit godare och de befogade reservationerna och tvivlen i fråga om i vilken grad landet är berättigat att vara ens kandidat för anslutning till den europeiska familjen varit färre.
Men eftersom sent är bättre än aldrig och med den låt vara svaga förhoppningen om att Ankara äntligen kommer att uppfatta Europaparlamentets verkliga budskap och handla därefter, stöder jag Oostlanders betänkande reservationslöst.
