# ID: svediakorp-gov437013
# author: Lagendijk (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det viktigaste arbetet i Oostlanders betänkande har redan gjorts.
Det har nämligen gjorts i utskottet.
Där har man genom genomgripande ändringar förvandlat ett - måste jag ändå säga - ojämnt betänkande, där tonen inte alltid var så lyckad, till ett kritiskt men balanserat betänkande där det verkligen görs åtskillnad mellan å ena sidan det som redan uppnåtts och å andra sidan den långa men konkreta listan över saker som fortfarande måste ske.
Bara tre korta kommentarer om texten.
Fru Uca, jag är rädd för att ni - om ni lyssnar - fortfarande inte har förstått konsekvenserna av punkt 3!
Där tycker jag föredraganden helt riktigt gör åtskillnad mellan å ena sidan de judisk-kristna och humanistiska rötterna, å andra sidan de universella värderingar som dessa lett till och det faktum att det här inte är ett hinder för anslutningen av ett land som till största delen är islamiskt - en formulering som jag verkligen kan instämma i.
Min andra kommentar är riktad till kollegerna i GUE / NGL-gruppen, vilka jag uppmanar att sluta gå Armenienlobbyns ärenden.
Texten innehåller en i mina ögon väl avvägd kompromiss i den frågan, och ärligt talat irriterar det mig allt mer att man alltid försöker dra åt tumskruvarna i det avseendet.
Slutligen en tredje kommentar som svar på föredragandens förslag.
Jag kan på min grupps vägnar gå med på att lägga till ändringsförslag 11 i texten i stället för en förbättring av texten.
Kolleger!
Det är mycket viktigt att i den här debatten noga se efter mot vilken bakgrund vi gör det här, mot vilken bakgrund den här debatten om förbindelserna EU-Turkiet förs.
Det är nämligen mot bakgrund av en ständig kamp mellan å ena sidan de reformvänliga - starka i regeringen och i parlamentet - och å andra sidan de konservativa - starka inom armén, polisen och rättsväsendet.
I den kampen är det Europeiska unionens, och även Europaparlamentets, uppgift att - naturligtvis - kritisera de konservativa.
Det är vi mycket bra på, och det måste vi fortsätta göra.
Till exempel, om det handlar om att förbjuda HADEP - oacceptabelt!
Till exempel, om det handlar om att överrumpla människorättsorganisationer - oförsvarligt!
Till exempel, om det handlar om vägran att ge Layla Zana och hennes kolleger en riktigt rättvis ny rättegång.
Jag tycker dock att stödet till de reformvänliga är oupplösligt kopplat till den kritiken, och det glömmer vi ibland.
Det gäller till exempel när det handlar om det nya paketet med reformförslag som nu lagts fram i det turkiska parlamentet och i vilket till exempel, vilket Europaparlamentet insisterat på sedan länge, artikel 8 i antiterroristlagen har strukits och i vilket de kurdiska privatmedierna får sändningsmöjligheter.
Den jämvikten måste vi försöka behålla, och det som jag främst vill undvika är att ge intryck av att det inte var något, inte är något och aldrig skall bli något i Turkiet.
Jag tror att Turkiet kan driva igenom de här reformerna; jag tycker att de förtjänar vårt stöd.
När allt kommer omkring, herr talman, kommer vi alla att behöva besvara frågan om vi vill att det skall lyckas.
Vill vi att de reformvänliga skall lyckas?
Mitt svar är ett helhjärtat? ja?, för det är bra för Turkiet och för Europa.
