# ID: svediakorp-gov437012
# author: Uca (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Jag välkomnar ansträngningarna i Oostlanders betänkande att göra rättvisa åt utvecklingen i Turkiet.
Betänkandet har helt klart vunnit på de många ändringsförslagen.
Problemområdena omnämns nu mer konkret, och kritiken är mestadels mer sakligt formulerad än tidigare.
Ändå återstår en brist som inte skall förbises.
Det är t.ex. märkligt att det talas både länge och väl om religiösa minoriteter samtidigt som den kurdiska befolkningens intressen - det rör sig ändå om 20 miljoner människor - avhandlas relativt kort.
Med tanke på de utbredda trakasserierna och hoten är det att på ett oacceptabelt sätt bagatellisera frågan när den turkiska regeringen uppmanas att skapa ett mer avspänt och konstruktivt förhållande till de egna medborgarna av kurdisk härkomst.
Här skulle jag verkligen ha önskat mig en tydlig kritik.
Raden av problem är faktiskt lång.
Exempelvis nämns över huvud taget inte människorättsorganisationen EHD: s prekära situation.
Nyligen genomfördes en husrannsakan på organisationens kontor.
Hot står på dagordningen, och det skulle ha varit på sin plats med en hänvisning till människorättsaktivisternas svåra läge i Turkiet.
Likaså borde kritiken i fråga om Leyla Zana och andra DEP-ledamöter ha varit tydligare.
Efter tre förhandlingsdagar är de fortfarande häktade.
Förhandlingarna liknar en fars, och man vet inte om domstolen verkligen kommer att upphäva sin människorättsfientliga dom och frige dem.
Fallet Öcalan nämns över huvud taget inte i betänkandet.
Ändå har fallet klassificerats som orättvist av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Att ta upp även detta på nytt vore alltså på sin plats.
Men uppenbarligen är det för känsligt att nämna namnet Öcalan i ett betänkande som har utarbetats av Europaparlamentet.
Förbudet mot HADEP och det hotande förbudsförfarandet mot DEHAP kritiseras med rätta i betänkandet.
Dock nämns inget om förbudet för ledande HADEP-ledamöter att utöva politisk verksamhet.
Varför inte?
Vi bör ta tydlig ställning i frågan.
Å andra sidan skulle betänkandet ha mått bra av en mindre överlägsen attityd på andra punkter.
Det är ofattbart att Europas judisk-kristna humanistiska tradition åberopas och att man låtsas som om Europa sedan tidernas begynnelse har varit en demokratins och rättsstatlighetens högborg med mänskliga rättigheter, mänskliga fri- och rättigheter för minoriteter samt tanke- och religionsfrihet.
Man tillägger lite nedlåtande att även ett islamiskt land är i stånd att acceptera och försvara dessa värden.
Om vi helt bortser från att islam alltid har spelat en roll även i Europa vill jag som tysk påminna om att de så kallade typiska europeiska värdena inte är fullt så rotade i Europa.
Den europeiska historien spänner från de kristna korstågen till brotten under kolonialtiden.
För att nu inte tala om skräcken under fascismen!
Dessutom är referenserna till religionen helt överflödiga.
EU är en politisk och ekonomisk union.
För anslutningen finns det tydliga kriterier som skall uppfyllas.
Om detta sker mot en kristen, islamisk, judisk eller ateistisk bakgrund är ovidkommande.
Huvudsaken är att det sker!
Detta är för närvarande tyvärr inte fallet i Turkiet.
Trots alla brister visar betänkandet detta klart och tydligt och slår fast att det för närvarande inte är aktuellt att inleda anslutningsförhandlingar.
En förtjänst i betänkandet är dock att det lika tydligt uttrycker att det finns en generell möjlighet för Turkiet att anslutas.
Låt oss hoppas att betänkandet bidrar till att ändra den turkiska regeringens politik så att Turkiet kan anslutas till Europeiska unionen.
