# ID: svediakorp-gov436919
# author: von Wogau (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 546
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Jag vill ansluta mig till min kollega Robert Goebbels tack till det grekiska ordförandeskapet och framför allt tacka Yiannitsis för det utmärkta och förtroendeingivande arbetet under detta ordförandeskap.
Jag vill ta upp några frågor som rör utrikespolitiken i konventet.
I det nya dokument som har lagts fram för oss har målen för EU: s utrikespolitik definierats.
Det är en självklarhet att vi skall stödja de mänskliga rättigheterna, demokratin och miljöskyddet med vår utrikespolitik.
Men en sak saknas i formuleringarna.
Jag ser det som en självklarhet att det främsta och viktigaste målet för EU är utrikes- och säkerhetspolitiken, dvs. att på ett effektivt sätt företräda EU-medborgarnas intressen och EU: s intressen ute i världen och då framför allt våra medborgares intresse av att leva i fred och säkerhet.
Det finns saker på området som inte får upprepas.
Europeiska unionen får inte tiga still som fallet var i händelserna kring Irak.
Vi kräver därför att vi inför majoritetsomröstning på detta område, för endast på så sätt kan Europeiska unionen agera effektivt på det utrikespolitiska planet.
Vidare behöver vi en säkerhetsstrategi på EU-nivå som ett svar på den säkerhetsstrategi som den amerikanska administrationen offentliggjorde i september förra året.
Vi européer måste tydligt ta ställning till vissa frågor, för det första till Förenta staternas tydliga ledningsanspråk och för det andra till redogörelserna som lades fram om det förebyggande kriget.
Som vi vet har Javier Solana fått i uppdrag att tillsammans med stats- och regeringscheferna lägga fram ett förslag vid mötet i Thessaloniki.
Detta kan dock endast vara en första åtgärd i diskussionen.
Diskussionen måste föras offentligt, den måste föras i Europaparlamentet eftersom vi européer efter en omfattande debatt faktiskt måste komma fram till en gemensam ståndpunkt i denna viktiga fråga.
Vi måste ställa oss frågan hur arbetsfördelningen ser ut mellan EU och Förenta staterna.
Skall de militära insatserna överlåtas åt Förenta staterna medan Europa tar hand om det ekonomiska röjningsarbetet, vilket ibland tycks vara fallet?
Eller skall vi enas om att Europa övertar en regional uppgift, exempelvis uppgiften att garantera fred och säkerhet i sin geografiska omgivning?
Dessa mycket väsentliga beslut bör även Europaparlamentet göras delaktigt i.
Framför allt måste vi européer vara tydliga med att de 160 miljarder euro som de 15 europeiska staterna avsätter för försvaret i framtiden skall satsas mer effektivt, och om vi vill ha ett ord med i diskussionen med Förenta staterna måste vi - hur problematiskt det än är - satsa mer pengar!
Vilken roll har då Europaparlamentet i frågan?
Exempelvis diskuterar Militärkommitté i Bryssel en insats i Demokratiska republiken Kongo.
Detta får inte ske utan Europaparlamentets medverkan!
Vi måste informeras om detta; vi måste få möjlighet att avge ett yttrande.
Frågor om krig och fred får inte avgöras utan medverkan av ett direktvalt parlament, i detta fall Europaparlamentet.
Därför krävs det åtminstone nästa vecka och även senare ett yttrande av Europaparlamentet i denna viktiga fråga, för det behöver verkligen tas i övervägande och noggrant kontrolleras om EU verkligen är i stånd att överta denna uppgift med sin nuvarande organisation.
